Att inte göra skillnad

Att inte göra skillnad

"Jag är barnsligt förtjust i att vi samtalar med varandra. Ska vi ändå tillbringa evigheten tillsammans kan vi lika gärna börja prata nu." Med de orden slutar Jonas Gardell den kristna dagstidningen Dagens samtal mellan honom och Sfefan Swärd. När jag läste det samtalet blev jag stolt över ledaren i den rörelsen jag tjänar som pastor.

I Johanneskyrkan håller vi just nu på att predika igenom en slags presentation av den kristna tron. Vi vill försöka formulera hur vi vill presentera tron. En slags grundförutsättning är att budskapet inte kan skiljas från det uttryck det får i människors liv. Det är verkligt och en försmak kan fås redan här och nu. Det ställer allt på sin spets eftersom tron inte kan skiljas från den gemenskap som formades runt Jesus Kristus. Det som idag är kyrkan.

"Redan från början, i Jesu undervisning, har det varit tydligt att personer som är kallade att vara redskap för Guds kärlek och ställa världen till rätta själva ska vara personer vars liv ställts till rätta genom samma helande kärlek. Budbärarna måste efterlikna budskapet."
(N.T. Wright, "Helt enkelt kristen", s 244)

 

Idag predikade jag, som en del i presentationen, om att inte göra skillnad. Alla människor längtar efter ett sammanhang att höra hemma i - men ändå splittrar vi. Vi delar upp människor i vi och dom. Jesus gjorde inte skillnad på människor därför skall inte vi heller göra det. Jesus inbjöd alla till hans livsförvandlande gemenskap. Ni som predikar kan kanske känna igen er i att ibland drabbas av en känsla av overklighet. Hur stämmer detta? Är det inte verkligt? Jag stod framför korset och bad och funderade på vad jag egentligen sagt. När jag kom hem kom jag att tänka på samtalet mellan Swärd och Gardell, då såg jag - de gjorde inte skillnad utan möttes i ett uppriktigt samtal i öppenhet för varandras hållning. De slätade inte, inga bortförklaringar utan möttes i deras olika hållningar men i uppriktighet. De gjorde inte skillnad. Det finns - Gud gör inte skillnad så skall inte vi heller. Tack Gardell och Swärd för att ni har visat på ett recept som smakar mycket gott.

Stefan har bloggat om det här. Jonas Gardell om det här.

 

Bild för Fredrik Wenell

Av Fredrik Wenell

Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år. 

Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.

Kommentarer (9)

  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Du låter lite som Gardell. :) Är det verkligen så att Gud inte gör skillnad. Hur blev det med agnarna och vetet, fåren och getterna, vi och dom, innanför och utanför, Guds barn och djävulens barn, ljuset och mökret?
    /Jonas Lundström

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Fredrik Wenell (ej verifierad)

    Men vad skönt då har jag ju min försörjning på det torra...

    Nja, nu menar jag ju inte riktigt så. Men det är väl ändå inte vi som skall skilja fåren från getterna, eller? Jag skriver ju ändå "livsförvandlande" - och jag tänker mig att den skiljandet är eskatologisk, eller? Menar du att det är vi som har uppgiften att skilja på människor?

    Sen måste församlingen ha en tanke om vad detta livsförvandlande är i riktning mot.

    Vi gör inte skillnad i att inbjuda till denna gemenskap och i gemenskapen gör vi inte skillnad. Gud låter ju ändå sin sol gå upp över onda och goda. Sen säger Jesus: "Var fullkomliga såsom min Fader i himlen är fullkomlig." Det tänker jag syftar på att inte göra skillnad.

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Snygg bild förresten.

    Som jag ser det så har församlingen fått himmelrikets nycklar, och att skilja på människor ingår i det uppdraget. Jag är ju baptist också, och tycker därför att församlingen endast ska döpa omvända, och att det därmed är församlingens uppgift att pröva omvändelsens äkthet, tex genom en novis-tid.

    Så ja, jag tror att vi ska skilja på människor. Sen är jag förstås för en radikal inklusivitet när det gäller vilka människor vi hänger med osv. Detta åtskiljande blir heller inte lika dramatiskt för mig eftersom jag är universalist, o tror att alla knän till sist ska med glädje ska böja sig för Jesus.

    (Fö har jag skrivit en replik på din senaste kommentar på Barnabasbloggen.)
    /Jonas

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Fredrik Wenell (ej verifierad)

    ...och då spelar det väl ingen roll eftersom du är universalist? Vad har då skiljandet för funktion?

    Jag är också baptist och tycker bara att de som är omvända skall döpas - men det skiljer nog i vad vi menar med omvända kan jag tänka?

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Alltså, jag är universalist i eskatologin. Det är ett hopp, inte något förverkligat. I den här tiden så är vägen smal och dom som finner den få. Åtskiljandet är viktigt för att församlingen ska kunna bli en stad på berget och ett ljus i mörkret, ett alternativt samhälle.

    När det gäller "omvända" så skulle vi säkert kunna enas om en definition, men vi skulle nog applicera den olika generöst på konkreta människor. Från mitt perspektiv så är dom flesta "kristna" (även frikyrkliga) hedningar. Eventuellt inkluderat jag själv...

    Hur tänker du, bör församlingen "pröva" en persons omvändelse (innan dop), eller räcker det med tex bekännelsen?

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Roland Spjuth (ej verifierad)

    Vad pratar ni om? Finns det inte helt olika former av dialog? Dels den liberala där poängen är att alla ska säga sitt och alla ska vara glada och dels "samtal i Jesu efterföljd" som säger att vår enda vishet är den som uppenbaras när vi tillsammans försöker praktisera våra efterföljd. Se Bengts inlägg ovan om samtalen i Klippan.

    Roland Spjuth

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Roland. Jag har förstås helt för dialog osv (det är väl uppenbart?), men jag reagerade på Fredriks; "Vi delar upp människor i vi och dom. Jesus gjorde inte skillnad på människor". Om vi ska kunna praktisera efterföljd tillsammans så förutsätter det att man åtminstone har gjort en preliminär indelning i vilka som är "vi" (efterföljarna) och "dom" (dom som ännu inte är med på vägen). Jag förstår inte riktigt den här rädslan för "vi och dom".
    /Jonas

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Fredrik Wenell (ej verifierad)

    Ja okej då är jag med. Jag har heller aldrig varit rädd att dela upp i vi och dom. Det är ju själva grunden för dialog. Om det inte fanns något dom hade inte dialogen kunnat förekomma. Det jag menar är hur vi betraktar detta dom. Det gör Jesus annorlunda. Han erkänner skillnaden men den blir inte en hotande skillnad. Det var tanken med det positiva i Gardells och Swärds samtal.

    maj 11, 2009
  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Ok, då förstår jag. Och håller fullständigt med. Tycker också Swärds och Gardells möte är hoppingivande och kanske rentav ett gudsrikestecken!
    /J

    maj 11, 2009

Kommentera