Den personliga romersk-katolska tron

Jag och min familj tillhör den där globala eliten som har råd att åka på semester. Och då menar jag inte bara inom landet. Vi har råd och möjlighet att åka långt bort på semester. I höst gjorde vi det. Under v 43 och 44 åkte vi till södra Goa. Vi bodde på hotell i Colva och i Majorda. Fantastiskt – men eftersom Cruciform Phronesis inte är en reseblogg får den som är intresserad av själva resan maila eller ta kontakt på annat sätt.

Det jag istället vill skriva om är de möten med katolsk folkfromhet jag fick erfara. Vi hade före resan sökt efter en protestantisk, evangelikal kyrka för att delta i gudstjänsten på söndagen. Men alla de kyrkor jag fann på nätet tycktes vara alltför fixerade vid King James version ”as the inspired word of God”. Jag anade att det skulle bli för många frågor. Vi valde istället att gå till den engelska mässan i den romersk-katolska kyrkan i Colva. Den engelska mässan började 9:30 och var den fjärde mässan den morgonen. Vi kom strax före det började, men det fanns ingen möjlighet för oss att sitta. Kyrkan var sprängfylld. Det som slog mig (kanske aningen fördomsfullt) var att formen på musiken var mer lik en amerikansk version av en evangelikal kyrka än de katolska mässor jag besökt i Sverige. Lovsången, och då menar jag i frikyrklig form och bemärkelse, var nästan lite för slick för min smak. Det var singback med fullt av pålagda trumpeter, syntar och trummor. Sångerna som sjöngs kände jag igen från den svenska frikyrkliga lovsången på 90-talet. Jag kände mig förmodligen mer hemma i gudstjänsten än vad de flesta av mina svenska katolska vänner skulle gjort.

Det mest fascinerande var den predikan som prästen hade. Den hade kunnat äga rum i vilken EFK- eller Pingstförsamling som helst i Sverige. Texten handlade om Sackéus och om att inte känna sig hemma som människa. Att vara på fel plats och känna sig utanför. Med bakgrund i den allmänmänskliga upplevelsen var förkunnelsen sen helt inriktad på den personliga relationen till Jesus och att komma hem till honom. Det är ändå vacker ekumenik när man som evangelikal frikyrklig kan åka hundratals mil och var helt hemma i den kyrkliga kulturen trots att det är en kyrka som i princip inte tillåter mig att ta emot gåvorna i Herrens måltid. Nu säger ryktet att den indiska romersk-katolska kyrkan inte är så noga med såna detaljer…

Den andra erfarenheten var när jag av vår hotellägarinna i Majorda blev medbjuden på en kvällscermoni bland hotellets grannar. Man skulle kunna säga att det var en romersk-katolsk version av husförsamling. Skillnaden var att det skedde under en begränsad tid, 60 dagar, och var varje kväll. I centrum för cermonin var en staty av Maria. Maria bars från hus till hus i procession. Man samlades i det huset där Maria ”bott” under natten. Man bad, sjöng och läste texter. Sen tände alla varsitt ljus och så gick man i procession till nästa hus. Där togs Maria emot med böner, sånger och texter. När man gick därifrån fick man en matgåva (fika helt enkelt). Det hemmet som jag och min dotter besökte var ett mycket fattigt hem (utan fläkt i taket…puh) så det enda de hade möjlighet att bjuda på var en liten påse med kokta kikärter.

Jag kan inte helt säga vad cermonin gick ut på, men det viktiga för mig är i detta sammanhang den överlåtelse och innerlighet som den präglades av. Det fanns ingen präst närvarande, men tydliga ledare som ledde i bönerna. Det mesta av böner och sånger leddes av kvinnorna. Det var barn från 5-års ålder till gamla män och kvinnor närvarande. Barnen uppmuntrade varandra att be med och tog det hela på stort allvar. Den grupp som saknades var männen i min egen ålder och lite yngre. Helt enkelt barnens pappor – de var tvungna att arbeta.

I båda sammanhanget upplevde jag en stor samhörighet och delaktighet. Det var helt enkelt fantastiska erfarenheter på en semesterresa. 

Bild för Fredrik Wenell

Av Fredrik Wenell

Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år. 

Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.

Kommentera