Guldklockan, del 2

Guldklockan, del 2

Lönearbetet har blivit vår avgud. Det är yrkeskarriären som ger oss identitet och styr våra livsval. Vi har till och med gjort söndagen till arbetets tjänare. Vi vilar eftersom det är nyttigt för vårt arbete. Gud har blivit vår tjänare; någon som är nyttig för våra projekt. Skapelseberättelsen utmanar oss att tänka tvärtom. Vi arbetar för att fira Sabbat. Det är sabbaten som visar syftet med livet och därmed även med arbetet. Liv och mening skapas inte av vårt arbete, utan de är en nådens gåva, de är glädje och bekymmerslöshet (vi kan vila för Gud ger oss det vi behöver). Om du inte håller med mig om att arbetet blivit en avgud kan du läsa texter som Luk 10:38-42 och Matt 6:25-26. Är dessa texter inte så oerhört provocerande, just därför att de relativiserar det vi tycker är viktigast?

Det intressanta är samtidigt att Guds eviga tid – som vi möter i Sabbaten – inte utplånar vår tid. Evigheten relativiserar den, men den bagatelliserar den inte. Istället ordnar evigheten vår tid. Den blir till sju dagar. Den för också in en kritisk horisont (en sjunde dag) utifrån vilken vi kan pröva vårt arbete och livskarriärer. Leder det vi gör fram mot den Sabbat som Gud kallar oss till? Vi borde utöva större kritik mot såväl omänskligt, monotomt och förslitande arbete som mot avgudadyrkan av yrkeskarriär. Så kanske det paradoxalt nog är så att vi måste ha evigheten om vår tid och vårt arbete ska få ett sant värde och en sann ordning.

Jag drömmer dock inte om utopier. Vi lever under syndens villkor och vi måste arbete i vårt anletes svett. Men det är ingen ursäkt för att inte locka livet i riktning mot det Gud önskar. Guds frälsningsverk handlar inte bara om det som händer i kyrkan på söndag utan om att hela tillvaron ska föras i relation till Gud och där finna sin sanna natur. Då blir det centralt att alla de andra dagarna rör sig mot Sabbat. Sabbaten frigör de andra dagar så att vi på olika sätt kan försöka berika andra människor genom vårt betalda eller obetalda arbete. Att mätta människors hunger och vårda sjuka, att se studenter och kollegier växa, att rättvisa skipas, att ta fram skönhet i tingen och allt detta andra avbildar den Skapare som givit oss livet som en gåva.

Detta var något av det jag vill säga i undervisningen i söndags. För er som följt bloggen måste jag tyvärr meddela att jag inte riktigt lyckades förmedla det jag önskade – trots all god hjälp. Men vad gör det! Av nåd fortsätter dialogen om arbetet vid nästa månads samling i Hyllie Park – då i dialogform med en av dessa 80-talister som tänker så annorlunda om arbetet än vad jag 50-talist gör. Ofullkomlig förkunnelse är bra! Det stimulerar till fortsatt reflektion!

Bild för Roland Spjuth

Av Roland Spjuth

Roland Spjuth arbetar som lektor i systematisk teologi vid Örebro Teologiska Högskola och Akademi för Ledarskap och teologi i Malmö. Docent i systematisk teologi vid Lunds Universitet.

Roland Spjuth, assistent professor in systematic theology at Örebro School of Theology.

Kommentarer (7)

  • anonymous
    Arne Rasmusson (ej verifierad)

    60-talist? Har du börjat få svårt att acceptera åldrandet?

    jan 27, 2011
  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Nice. Gillar sabbats-perspektivet.

    Samtidigt tycker jag att du i detta underskattar gudsrikets inbrytande i Messias när du talar om arbetets nödvändighet. Jag tycker också att du blandar ihop arbete med lönearbete. Man kan ha det ena utan det andra, som tex Bruderhof illustrerar.
    /Jonas Lundström
    www.jlundstrom.se

    jan 28, 2011
  • anonymous
    Roland Spjuth (ej verifierad)

    Varför ska man ha vänner som avslöjar ens verkliga ålder? Trodde att poängen med nätet var att man kunde bättra på sin identitet. På denna blogg är jag en 60-talist (även om det är sant att jag är 50-talist i verkligheten).

    Jonas synpunkter är viktigare. Först: Trodde jag var tydlig i min blogg att jag inte tänker arbete = lönearbete. Det är mycket viktigt för mig att arbetet är något vi alla är kallade till och utför oberoende om vi är studenter, lönerarbetare, hemmamän eller pensionärer. Och ofta är det viktiga arbetet det som inte stat och företagare avlönar oss för.

    Jag tänker att Sabbaten firar Guds rikets närvaro och därmed utmanar oss att rikta oss mot riket. Samtidigt lever vi "i världen" och måste verka i den egna tiden med dess begränsningar.

    Ett tydligt exempel är väl slaveriet i NT. Paulus uppmanar inte att "verka för att byta samhällssystem" utan att under dessa villkor tjäna Gud och nästan. Vi kan inte tänka bort att vi lever i en marknadsekonomi, men vi kan fundera på hur vi i denna situation är trogna. Ibland lägger vi för mycket kraft på att fundera på "idealen" och ibland blir vi realister och tappar visionen av riket. Är det för grått att sökan en väg mitt emellan dessa diken?

    jan 28, 2011
  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Roland. Ja, jag ser nu att du hade med detta. Läste slarvligt, och samtidigt började du med att ställa lönearbetet mot sabbat, den inledningen bidrog nog till min slarviga läsning.

    I övrigt tycker jag att vi är för snabba med att prata om begränsningarna. Uppståndelsen borde väl istället få oss att se möjligheterna? Jag tycker inte vi kan förutsätta att det är omöjligt att röra sig bortom marknadsekonomi, exempelvis. Våra visioner behöver bli djärvare. När det gäller slaveriet så tycker jag inte att frågan är så entydig i NT. Jesus verkar i sin undervisning och sitt exempel mena att lärlingarna ska demonstrera en helt annan ordning. Det är sant att vissa Paulus-texter verkar acceptera slaveriets villkor, men jag tycker det finns andra texter även hos Paulus. 1 Kor 7 går att läsa som om Paulus förespråkar frihet för slavarna, och Gal 3-4 går helt klart i en djärv frihetlig riktning. Dom texter som är mest accepterande är också dom pseudo-paulinska (1 Tim, Tit). Och fanns det inte också en praktik i fornkyrkan av att åtminstone ibland friköpa slavar? Om lönearbetet är vår tids slaveri, så tror jag faktiskt det är en hel del vi kan göra för att spränga systemets ramar i väntan på Babylons fall.
    /Jonas

    jan 29, 2011
  • anonymous
    Roland Spjuth (ej verifierad)

    Tack för utmaningen Jonas! Jag är själv osäker på hur man ska balansera dessa aspekter. Det finns något attraktivt i Luthers helgande av vardagen. Det heliga livet handlar om ett troget och gott arbete i hemmet, på sjukhuset, åkern eller kontoret. Ibland vill jag sjunga den ”kristne medel-svenssons lov” – d.v.s. den som utför denna tjänst långt från podiets strålglans. Likt Luther skulle jag vilja uppgradera vardagshjältarna framför klosterhjältarna. Å andra sidan lockas jag kanske än starkare av tankar och exempel på ett annat rike och hur det kan omforma detta liv. Just nu tänker jag att vi behöver båda perspektiven: och att de kanske drivs av olika personer.

    Även på NTs tid var det kanske en oerhörd skillnad på hur jag hanterar situationen om jag var en kristen slav eller om jag var en kristen slavherre. Bara den siste var i position att ställa frågan om tron betyder en ny ordning (frige slavarna) eller att jag skulle behandla slavarna väl (verka inom rådande ordning). Slavens enda möjlighet var att transformera slaveriet inom ramen för slaveriets realiteter. I vilket fall som helst behöver kanske även ”en ny ordning” börja inte som stora utopier utan konkreta vardagliga handlingar (”vi kan friköpa en slav som har det särskilt svårt”). En ny ordning kan bara starta med små steg.

    Men Jonas har rätt: Vi kan knappt ens tänka vad sådana små steg skulle kunna innebär i dagens Sverige! Vi har lättare att i teorin skissa på en helt ny världsordning än vad det närmsta konkreta steget skulle kunna innebära. Det finns oändligt mycket att samtala vidare kring arbetet.

    jan 30, 2011
  • anonymous
    Josef (ej verifierad)

    Tack Roland och Jonas, det här var spännande.
    När det handlar om arbete återkommer jag till Arendt, men hon har ju skrivit en lysande bok i ämnet, som i frågan här är intressant för att hon kopplar ihop arbete med konsumtion. Väldigt kort så beskriver hon människans verksamhet i tre nivåer där arbete är den lägsta formen, det är i grunden produktion för konsumtion vilket från början gällde våra grundläggande behov... mat. Ett av problemen i vårt moderna samhälle är att arbetets "befrielse" i lönearbetet (då arbetet gick från att vara jordbruk eller samlande för våra grundläggande behov) egentligen blev arbetets slukande av hela våra liv, vi gör alla former av aktivitet till potentiella lönearbeten och det är början på konsumtionskulturen då vi inte bara konsumerar mat utan allt från kultur och politik till andlighet (och vi blir löne-slavar).
    Är inte det första steget en attitydförändring enligt Matt6:19-21 där vi ser inte låter våra värden formas av det som är inom denna världen utan ser till det utomvärldsliga värdena och låter dem forma ett arbete i och med gemenskaperna och praktikerna.

    jan 31, 2011

Kommentera