Jag flyttar till Göteborg

Jag är sedan 1 augusti anställd som professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet. Här kan ni läsa en liten intervju med mig, som också har publicerats i Göteborgsposten. Men det blir en långsam övergång. Under hösten jobbar jag halvtid i Umeå och halvtid i Göteborg och jag kommer inte att undervisa i Göteborg förrän till våren. Vi kommer att bo kvar i Umeå till nästa sommar då vår yngste son slutar gymnasiet.

Som jag säger i intervjun byter jag inte tjänst för att jag skulle få ett bättre jobb i Göteborg, utan för att vi vill flytta söderut. Min fru säger att hon inte vill dö i Norrland. Vi är inte norrlänningar. Umeå är långt bort och vintrarna är för långa och mörka. Somrarna är härliga, men för korta.

Vi har bott i Umeå sedan sommaren 2000. Jag har trivts mycket bra på institutionen och med mina kollegor inom teologi och religionsvetenskap. Jag tror att vi, inom de ramar som ett svenskt universitetssystem sätter, har lyckats bygga upp en bra utbildning inom båda inriktningarna. Vi har ett ganska rikt och varierat kursutbud, och våra kurser ligger i jämförelse med svenska universitetskurser på en ganska hög och krävande nivå. Min kollega Mats Wahlberg kommer nu att bli huvudansvarig för systematisk teologi och etik. Han disputerade för 1½ år sedan på en briljant avhandling med titeln Seeing Nature as Creation: How Anti-Cartesian Philosophy of Mind and Perception Reshapes Natural Theology (en redigerad version kommer snart på Palgrave Macmillan under titeln Reshaping Natural Theology: Seeing Nature as Creation) och han är snart klar med ett annat bokmanuskript om uppenbarelse som gudomligt vittnesbörd. Mats är dessutom en mycket bra lärare.

Men jag ser också fram emot att jobba i Göteborg. Vi är där fyra fast anställda lärare inom tros- och livsåskådningsvetenskap: förutom mig är det Ola Sigurdson, Bo Claesson och Lars Branegård. Det är ovanligt mycket för att vara i Sverige. Och det är en bra grupp att arbeta med. Ola, numera den mest produktive svenske teologen, har jag känt sedan han gjorde "teologisk" praktik hos oss i Arlöv någon gång kring 1990 under hans studier i Örebro. Bosse och Lasse känner jag sedan min tid som vikarie i Göteborg på 90-talet.

Vad gäller undervisning blir en stor skillnad att vi inte i Göteborg har så mycket internetkurser som vi har i Umeå. Vi har mycket studenter i Umeå, men majoriteten läser via internet. Campusgrupperna minskar stadigt, även om studentantalet ökar. Jag har kört mina kurser på högre nivåer parallellt på campus och internet och har kunnat haft relativt mycket undervisning just på grund av studentgruppens storlek. Men jag saknar den direkta kontakten med de studenter som läser på nätet, även om vi möts live på nätseminarier. I Göteborg finns fortfarande stora campusgrupper. Jag ser fram emot att slippa att alltid ha en kamera framför mig och att kunna gå och fika med alla studenter.