Medlemskap - i vad?

Medlemskap - i vad?

Medlemskap är den stora frågan just nu inom Evangeliska Frikyrkan. Det är många frågor som kommer in i detta. Vilka är församlingen och hur vet man vilka som är med? Vilka ska få vara med och bestämma? I föreningsmodellen har alla samma rösträtt. Kan man rösta om teologi? En annan fråga i sammanhanget är vad man kan ställa för krav på en medlem i en frikyrka. Den stora frågan måste väl ändå vara hur hjälper vi varandra att vara trogna efterföljare till Jesus? Inte hur många vi är eller vilka gränser vi har. Frågan blir mycket mer spännande om den riktas mot det vi längtar efter. För vi längtar väl efter samma sak, eller?

Ordet "medlemskap" ger fel associationer. Vi tänker förening, klubb eller IKEA family. Vi vill ha rabatter eller poäng. Det skall vara till nytta och ge oss nåt.
 

Jag tänker att vi borde tala om överlåtelse till andra människor.

Men hur gör man det rent praktiskt? Överlåtelsen måste vara till människor som delar samma längtan efter vad ett kristet liv innebär och det är församlingen.  Det är också naturligt - om prestigen, rädslan och misstänksamheten försvinner - att tänka sig att vissa har visats förtroende att ha mer inflytande eftersom de har tillit hos dem som de delar överlåtelse med. Vi måste inse att alla är underställda samma auktoritet och det är gemenskapen som tolkar bibeln. Detta är dock inte detsamma som att vi är utan ledare - men ledare kan inte hämta sina förebilder från management eller företagsmodeller.

Detta perspektiv gör att vi måste tänka församling på helt andra sätt än vad vi gör idag. Varken starka dominanta ledare eller den klassiska föreningsmodellen är det vi är ute efter utan en gemenskap där vi är överlåtna till Jesus och därmed också till varandra. Vi kan inte heller tänka management eller effektivitet eftersom människor inte är brickor vi flyttar runt. Barriärerna mellan varandra behöver rivas och då är det andra typer av relationer som behöver byggas. 

Så mitt förslag är att vi slutar att tala medlemskap och tänker överlåtelse. Utifrån det kan vi sen fundera vidare.

Ps. Jag vet att staten vill ha in rapportering om antalet medlemmar - ooops så hade vi också ett ekonomiskt problem. Läs Bengt Rasmussons artikel om William Cavanaughs bok här på bloggen för en större förståelse för staten som en anti-teologi. Ds.

Bild för Fredrik Wenell

Av Fredrik Wenell

Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år. 

Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.

Kommentarer (2)

  • anonymous
    Anonym (ej verifierad)

    Jag håller med. Dock: Finns det något sätt att formalisera "överlåtelsen", eller bör det vara informellt? /Tobias.

    apr 28, 2009
  • anonymous
    Jonas Melin (ej verifierad)

    Jag tror att du är på rätt spår. Det här är sättet att se på medlemskap som överlåtelse och förbund har stark förankring i den anabaptistiska traditionen. I vår församling på Råslätt har vi något vi kallar för medlemsöverlåtelse. Den är ett sätt att formalisera överlåtelsen. När man blir medlem i församlingen instämmer man i medlemsöverlåtelsen.

    maj 01, 2009

Kommentera