Reflektion från en resa i Serbien

Reflektion från en resa i Serbien

I Belgrads butiker finns inga Bra Miljöval-skyltar, inga Rättvisemärkta varor eller information om vad som är närproducerat. Och ingen efterfrågan finns det heller. Ändå ...

En gästblogg av Linnéa Franzon.

För en dryg månad sedan var jag på resa med min klass från Liljeholmens folkhögskola i Serbien. En sak som slog mig då slår mig lika mycket nu när jag ligger i mina föräldrars trädgård och solar. Naturen har en lugnande inverkan på människan, det har ju bevisats. Människan mår bra av att få vara i grönskan, bland träden som slukar koldioxid och skänker syre, som avskärmar ljud och ger oss en annan form av tystnad än den vi kan på inomhus. Jag märker alltid hur jag mår bättre när jag kommer ut.

Parkerna i Belgrad och Novi Sad är centrala för städerna som "organismer". Det är ett andningshål, en oas från allt buller och allt grått. I Serbien fanns miljöproblem inte riktigt på kartan. När vi berättade om vår utbildning nickade alla när vi sa miljö, men många kunde nog tycka att miljö är en lite onödig fråga - en fråga för människor utan egna problem. Under mötet med Exodus, en organisation för ex-missbrukare i Belgrad, uttalades just det, att de inte har ro eller ambition att lägga energi på en så avlägsen fråga som miljön. I Belgrads butiker finns inga Bra Miljöval-skyltar, inga Rättvisemärkta varor eller information om vad som är närproducerat. Och ingen efterfrågan finns det heller. Ändå kände man hur livet i parkerna i Serbien var ett annat. Att man kunde befinna sig i en park och fullkomligt glömma bort att man var i en stad. Människor satt och njöt och tog det lugnt och naturen kändes som en självklar del av stadsplaneringen, det är tillflyktsplatsen för kära par, för barn som leker, för gamla som behöver lite lugn och ro. Trots att alla dessa människor delar denna yta för sina olika syften får alla ut precis vad de vill från parken. Det känns som om man kommer in i en annan dimension, som om parken inte ligger mitt i staden.

Hade mina grönområden varit hotade och hade min luft varit förorenad hade jag nog varit en annan miljöaktivist än jag var innan mitt år på Liljeholmen. Nu har jag dock fått upp ögonen för hur vi människor förbrukar istället för brukar vår jord. Hur lite tacksamhet, om någon, vi ger Gud för den gåva vi fått.

Jag har ju varit på många internationella möten med ungdomar och diskuterat miljöfrågor, och där syns mycket det som Aleksander från Exodus sa på mötet vi hade med dem, när man har frågor som gäller din dagliga överlevnad och trygghet ligger ett sådant globalt problem som miljön långt borta. Miljöpolitik har blivit ett engagemang för de privilegierade, de som letar efter något att reta upp sig på, de som har råd att köpa mat för dubbla priset för att det är odlat nära. Det är svårt när man möter det, vad ska jag svara? "Nej vi har inga stora problem med fattigdom, korruption och konflikter i Sverige, så vi kan fokusera på miljöfrågor." Jag vill inte verka dömande i att komma till människor som ex-missbrukarna på Exodus och säga att de inte gör nog för miljön, de är förmodligen 10 gånger mer klimatneutrala än jag. Jag förväntar mig inte att Exodus ska driva en miljöpolicy för att minska den globala uppvärmningen (som i högsta grad påverkat Serbien som fått extremare max/min temperaturer), men jag kan inte förneka att vi är satta till jorden för att vårda och bruka den, och att det är allas vårt uppdrag, i alla de situationer vi må befinna oss i.

Att uppskatta sina parker, i att engagera sig för att kunna få odla kryddor på taket inne i stan, eller bara för luftens och själens skull bevara träd och gräs är politiska, men fundamentala frågor, speciellt för oss kristna. Frågan om miljö och hur vi tar hand om Guds skapelse är en lokal fråga - fast globalt. "För så älskade Gud världen att Han gav den sin ende son". Gud försonar inte bara människan med Gud när Jesus dör på korset, utan även naturen! Guds uppdrag till oss är att ta hand om det Gud gett oss. Det är relevant för alla vad vi har för miljö och natur, människor blir friskare av en god miljö, inte bara på andra platser i världen, utan i närområdet. Det är dyrt att rädda världen, och vi i Sverige har mer pengar än de i Serbien, men det innebär inte att det inte finns saker att göra där. Alla frågor om mänskliga rättigheter, om jämlikhet, fattigdom och miljön ska inte konkurrera med varandra, man måste inse att det är grundläggande för människans såväl som jordens framtid att vi börjar vårda vår natur, och en fråga som tar in alla de andra. Vi i Sverige kanske kan jobba mer globalt, då vi inte har så många andra lokala problem att ta itu med, men miljöfrågor går alltid hand i hand med frågor om människans väl.

Bild för Bengt Rasmusson

Av Bengt Rasmusson

Bengt Rasmusson är teolog, förläggare och mediakonsult.

Bengt Rasmusson is a theologian, publisher and a media consultant.

Kommentera