På denna blogg är vi lite fascinerade av en amerikansk teolog som hette John H Yoder. Han dog tyvärr 70 år gammal på sitt kontor i Notre Dame där han var professor. Men det finns ett videoklipp på nätet med en föreläsning av honom. Så är du intresserad - håll till godo - så här lät han!
På samma sida finns det för övrigt många andra som vi är inspirerade av William Cavanaugh, Jacques Ellul, Stanley Hauerwas m.fl.
Av Fredrik Wenell
Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år.
Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.
Kommentarer (7)
kul med yoders stämma. och kul med den här bloggen måste jag säga. lite högtravande namn, men det får man väl svälja.
du menar mer än "farlig"?
Ett bra namn tycker jag, om jag nu har förstått det rätt :). /Tobias Fritzon.
Intressant blogg! Och bra tips Fredrik. Förutom videosnuttarna tycker jag att flera av de uttlagda artiklarna exempelvis Cavanaughs är värda att titta på.
Tack för omdömet om bloggen. Om du är intresserad av Cavanaugh, så kanske du har sett min recension av hans bok Theopolitical Imagination här på bloggen?
Bengt: Jag har läst din recension (och boken) med stort utbyte. Cavanaughs kritik är viktig. Hans kritik av nationalstaten såväl som hans problematisering av en enkel tro på det ”civila samhället” som en neutral arena, skulle exempelvis kunna vara ett ord i rättan tid i det sammanhang som jag finns i (Svenska kyrkan). Mycket läsvärt alltså.
Men jag måste säga, att för att vara en teolog som är så kaxig och definitiv i kritiken av staten (skall man kalla honom anarkist?), så är han förvånande vag när det kommer till vad hans alternativa ecklesiologiska perspektiv konkret innebär. Om man först förkastar varje centraliserad auktoritet som har mandat att bruka våld för att utöva kontroll över ett område, måste man väl ha en enorm tilltro till det alternativ som man föreslår – i Cavanaughs fall då det som han kallar ”a political body based on the Eucharist.” Man måste verkligen ha en tilltro till att den gemenskapen, när den befriats från staten som allmän reglerande auktoritet, skulle klara att som gemenskap konkret gestalta alternativet. Att den skulle klara av att på ett ickevåldsamt sätt härbärgera skillnader internt och i mötet med andra grupper, en tilltro till att inte gruppens starkare medlemmar skaffar sig fördelaktig position på bekostnad av de svagare etc.
Själv har jag i hela mitt liv ingått i gemenskaper där den eukaristiska praktiken varit central. Men det överraskar väl knappast någon om jag säger att det också i dessa gemenskaper har visats prov på rivalitet, oförsonlighet, exploatering av svagare etc. I vårt gestaltande av Kristi kropp är vi väl inte bara ett tecken för världen, utan har också behov av att få hjälp från andra perspektiv, för att få syn på sådant som frodas i vår egen fallenhet? Men Cavanaughs ”eucharistic body” tycks inte behöva ngn hjälp. Eller har jag missuppfattat honom?
Jan: jag har kommenterat din kommentar i blogginlägget "Theopolitical Imagination - Reflections, comments, and questions" (http://cruciformphronesis.blogspot.com/2009/05/theopolitical-imagination...).
Kommentera