Teologer och samhällsanalys

Nyligen lyssnade jag på den akademiska superikonen Judith Butler på American Academy of Religion i San Fransisco. Hon talade inför en jättepublik om de olika gatuprotesterna över världen och fick stående ovationer. Jag har svårt att se att hon sa något substantiellt. I en annan session diskuterade Jean Bethke Elshtain, Charles Matthewes och Michael Hout med Robert Putnam och David Campbell de två senares bok American Grace (en bok jag tidigare har tagit upp på denna blogg). Det var en mycket intressant session. Putnam har i ett par decennier varit en av världens mest inflytelserika samhällsvetare (The London Sunday Times har kallat honom “the most influential academic in the world today”). Nästan "alla" var och lyssnade på Butler. På Putnam-sessionen var det av nordiska teologer bara tre Umeå-teologer och Viggo Mortensen från Århus närvarande. Jag såg för övrigt inte heller många andra teologer jag känner till, mer än Sarah Coakley. När jag senare talade om detta med olika teologer var det inte många som överhuvudtaget kände till Putnam och än mindre hans bok, men alla vet vem Butler är.

Hur kan det komma sig att litteraturvetare och "kontinentala" filosofer inte bara uppträder som, men också av teologer, många humanister och på kultursidor accepteras som de främsta auktoriteterna vad gäller samhällsanalys? Varför läser man Butler, Zizek. Badiou, Agamben, Hardt, Negro, etc., etc., men ignorerar statsvetare och ekonomer? Det påminner om min egen studietid då teologerna läste halvsmält marxism , men inte så kallad "borgerlig" sociologi.

Många av dessa ikoner delar med Butler en ogenomskinlig orakelstil (som lätt döljer dålig argumentation) och lite empiri. Putnam och Campbell bygger sina analyser på omfattande empiriska studier och de skriver en rak prosa. Man kan både följa och kritisera deras metoder, materialanvändning och analyser. Och det finns mycket att lära.

Jag menar inte att teologer inte kan lära av sådana jag nämnde ovan (det de skriver är inte alltid så innehållslöst som denna föreläsning av Butler), och det finna dessutom andra goda skäl att studera dem, t ex deras intresse för teologi. Det är kontrasten mellan det stora intresset för denna typ av litteraturvetenskaplig och filosofisk samhällsanalys och frånvaron av intresse för den samhällsvetenskap som bedrivs på samhällsvetenskapliga fakulteter jag tycker är slående och djupt problematisk.