Vi formas av gemenskaper, inte av teorier

American GraceHar kristen tro och kristet församlingsliv någon påvisbar effekt på hur människor lever? I höstas kom den senaste stora samhällsvetenskapliga boken om religion i USA, baserad främst på två stora empiriska studier (som tidigare nämnts på denna blogg). Materialet presenteras i en tegelstensvolym med titeln American Grace: How Religion Divides and Unites Us och är skriven av Robert Putnam, en av världens idag främsta och mest inflytelserika samhällsvetare, och David Campbell. Ett långt kapitel (s 443-492) diskuterar de data de fått fram om relationen mellan religion (vilket i praktiken främst handlar om kyrkligt aktiva) och medborgerligt engagemang. De visar att det är en mycket stor skillnad i medborgerligt engagemang mellan dem som är aktiva i religiösa gemenskaper (kyrkor) än de som inte är det, oberoende av vilka religiösa, moraliska och politiska övertygelser man har som individ. Kyrkaktiva lägger ner mycket mer tid på frivilligt arbete än icke-kyrkaktiva. Det handlar då inte bara om inre församlingsaktivitet, utan de kyrkaktiva lägger (i tillägg till sitt församlingsengagemang) också två till tre gånger så mycket tid som andra i det författarna kallar sekulära aktiviteter, där fokus ligger på sådant som hjälpa fattiga och äldre, hjälpa till i skolan och delta i boendeföreningar. De kyrkaktiva ger också mycket mer till välgörenhet, inklusive betydligt mer än andra till s k sekulära ändamål. De donerar också mycket mer blod, och är betydligt mer engagerade i politiska och andra samhällsengagerade rörelser, oavsett om de står till höger eller till vänster på den politiska skalan.

Forskarna säger också att de inte kan hitta någon annan faktor, såsom utbildning, inkomst, politisk hållning, kön, ålder och storlek på bostadsort, som tillnärmelsevis spelar en så stor roll för att skapa dessa typer av medborgerligt engagemang som just engagemang i religiösa gemenskaper gör. Men de betonar också att det inte är specifika religiösa och moraliska övertygelser i sig som får denna effekt, utan det faktum att man är aktiv i en religiös gemenskap. Vi formas av gemenskaper, inte av teorier. Just detta är ju dock också en övertygelse som vissa kristna kyrkor har i större utsträckning än andra. Hur en kyrka fungerar är inte helt separerat från dess teologi. Det är också intressant att notera att andra organisationer, enligt Putnam och Campbell, inte alls har samma stora effekt som religiösa gemenskaper har. De misstänker att de moraliska band som binder samman församlingsmedlemmar har en djupare moralisk tyngd än vad som är fallet i icke-religiösa grupper. Så återigen, innehållet i de övertygelser som konstituerar gemenskapen har stor betydelse, men inte isolerat från ett gemensamt liv. "Having close friends at church, discussing religion frequently with your family and friends, and taking part in small groups at church are extremely powerful predictors of the entire range of generosity, good neighborliness, and civic engagement" (s 472).

Putnam och Campbells studie är inte det enda som påvisar denna effekt. Det finns många, även om denna kanske nu är den mest auktoritativa. I svenska studier ställer man inte frågor som skulle kunna visa om denna effekt också finns här. Men det är lätt att hitta resultat som indirekt pekar i samma riktning.

Bild för Arne Rasmusson

Av Arne Rasmusson

Arne Rasmusson är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet och extraordinär professor i systematisk teologi vid Stellenboschs universitet i Sydafrika.

Arne Rasmusson is professor in systematic theology at Gothenburg University and Extraordinary Professor in Systematic theology at the University of Stellenbosch in South Africa.

Kommentarer (1)

  • anonymous
    Leif Svensson (ej verifierad)

    Som Arne påpekar råder det ett ointresse i svensk forskning för religionens konsekvenser för samhällslivet. Ett belysande exempel är Stefan Svallfors. Han är en inflytelserik svensk sociologi som i flera omfattande undersökningar studerat attityders och värderingars kopplingar till sociala strukturer och institutioner i europeiska länder. När en av hans böcker lanserades i USA kritiserades han för att han inte säger någonting om religion. På detta svarade han att det är legitimt att bortse från detta i undersökningar koncentrerade på Europa, eftersom religion endast har en marginell betydelse för hur europeiska människor lever sina liv. Svallfors omfattande forskning är bara ett exempel på den attityd som leder till att man i svensk sociologi inte ställer frågor om religionens konsekvenser för samhället i stort.

    feb 28, 2011

Kommentera