DN

Två ganska olika händelser sammanföll i mitt liv - min moders bröllop igår och min helgprenumeration på DN återuppstod. Den första upplevelsen var av det mer ovanliga slaget och den andra som om en gammal vän kommit tillbaka. Och som av en händelse skriver man om jämställdhet och kärlek i ledaren i dagens DN.

I en intervju och referat av Zygmunt Baumans besök i Stockholm i veckan, skrivet av Maciej Zaremba i DN, så skrivs det i marginalen att han är en av de som utvecklat "postmodernismen". Han beskrivs så p.g.a att han har kritiserat den starka tron på rationalismen som har präglat, och präglar, västvärlden. Han menar t.ex. att Hitlers projekt endast blev möjligt genom ett rationalistiskt tänkande. I kommentarsfältet är det någon som menar att detta är ju bara nonsens och anses vara ett sidospår inom filososfin.

Jag sitter precis och skriver en text till en konferens. Texten handlar om hur kyrkan kan förställa sig "kristen ungdom". Jag använder mig av poststrukturalistiska teorier (på ett mycket fritt och kreativt sätt...). I dessa spelar tanken om disciplinering en viktig roll. Michel Foucault skriver bl.a. i sin Övervakning och straff om hur kyrkan blir en del av den allmänna disciplineringen. Disciplineringen sker egentligen omärkt genom att våra värderingar uttrycker sig i hur vi handlar - det blir liksom vattnet vi simmar i och utgår ifrån.

Jag jobbar just nu med en predikan om Johannesevangeliets första kaptiel. Det handlar ju om hur Gud blir människa i Jesus Kristus. Det lär oss bland annat att kristna inte är andligare genom att lämnar det kroppsliga utan att bli mer närvarande i det mänskliga/kroppsliga. På detta tema har Jonas Thente en intressant krönika i måndagens DN (16 aug).

Men frågan är hur samhället skall hantera de människor som längtar efter att leva dopets liv?