Gustaf Wingren

Det har varit mycket Gustaf Wingren här på bloggen ett tag. Jag har precis börjat läsa hans klassiska bok "Predikan". På många sätt en ganska rättfram och fascinerande bok. Stötte på ett citat som är väl värt att dela med sig av. Det är knappast mindre aktuell idag än när Wingren första gången skrev texten.

Julledighet är bland mycket annan härlighet också en tid för läsning av böcker som legat och väntat. Det blir därmed naturligt att använda ett första inlägg åt Bengt Kristensson Ugglas mycket läsvärda biografi över Gustaf Wingren. Wingren tillhör inte mina favoriter, men boken är mycket välskriven och lärorik. Dessutom har Wingren ett utmanande ärende som han uttrycker i frasen ”först människa, sedan kristen”.

I samband med att jag nyligen läste om en del av Gustaf Wingrens böcker var jag i Atlanta, Georgia, för att föreläsa om Karl Barths roll i 1920- och 1930-talens Tyskland. Söndagsgudtjänsten firade jag i Ebenezer Baptist Church, den kyrka Martin Luther King, Jr., var pastor i. Enligt Wingren representerar både Barth och baptismen en reducering av Guds närvaro till kyrkan och det inre livet. Man saknar en skapelseteologi. Man ser inte Guds skapande handlande i skapelsen och har därför i sin teologi ingen plats "för skapelsen, vardagsjobbet och samhället."

Denna månad är det 100 år sedan en av de riktigt stora svenska teologerna föddes, Gustaf Wingren. Det är också denna månad 10 år sedan han dog. Jag föreläste i onsdagskväll om hans teologi. Förutom att återigen ögna igenom en rad av Wingrens böcker, så läste jag Bengt Kristensson Ugglas nyutkomna intellektuella biografi Gustaf Wingren: Människan och teologen som förberedelse. Det är en fantastiskt bra bok, välskriven, initierad och engagerande. Wingren var inte bara en framstående teolog, utan också en stor personlighet.