kloster

I Vi väntar på en ny Benediktus, del 1 försökte jag skissa hur Alasdair MacIntyre i sin bok After Virtue menar att det nuvarande tillståndet i världen – Han kallar det ”after virtue” – måste förstås mot bakgrund av Upplysningsprojektets misslyckande. Det är resultatet av det misslyckandet. MacIntyre beskriver tillståndet som emotivismens tid (6-35).

We are waiting not for Godot, but another – doubtless very different – St. Benedict.

MacIntyre avslutar After Virtue med att jämföra – dock med en del kvalifikationer –vår tid med hur Romarrikets fall ledde till ”the Dark Ages”:[1]