kyrka

En nyss utkommen avhandling vid Handelshögskolan visar att grupper som arbetar på tydliga mål är en återvändsgränd. Philip Runsten säger: "− En standardlösning som ofta lyfts fram är att grupper måste ha tydliga mål. Detta ses i sin tur ofta som ledarens viktigaste uppgift. Om ledaren lyckas kommunicera gemensamma och tydliga mål kommer gruppen att dra åt samma håll och villigt bidra med sin kunskap. I avhandlingen ifrågasätts om det ens är möjligt eller önskvärt att skapa ett entydigt mål, och om det enbart är ledarens ansvar att ta fram ett sådant", säger Philip Runsten.

2003 gav Libris och Johanneskyrkan utan en liten bok av John Howard Yoder i svensk översättning med titeln Liv i församlingen. I den diskuterar han fem kristna församlingspraktiker: dop, nattvard, församlingsmötet, det gemensamma praktiserandet av Andens gåvor och ömsesidig förmaning. Sådana praktiker konstituerar kyrkans liv i världen.

De senaste veckorna har det samtalats och reflekterats en hel del över Patrik Sjöbergs mycket starka och viktiga berättelse om sexuella övergrepp som hans styvpappa och tränare begick. Samtalet är enormt viktigt för att lyfta fram och belysa problem som finns inom olika sektorer i samhället. Men det finns ett område som det inte ställts några frågor om denna gång. En fråga som var het när samma avslöjande gjordes inom den Romersk Katolska Kyrkan.

För er som gillar Yoder och radikalreformatorisk teologi kommer snart Alex Siders nya bok ut:

"Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns". Vilken bedräglig lögn!

Julledighet är bland mycket annan härlighet också en tid för läsning av böcker som legat och väntat. Det blir därmed naturligt att använda ett första inlägg åt Bengt Kristensson Ugglas mycket läsvärda biografi över Gustaf Wingren. Wingren tillhör inte mina favoriter, men boken är mycket välskriven och lärorik. Dessutom har Wingren ett utmanande ärende som han uttrycker i frasen ”först människa, sedan kristen”.

”Under de senaste 15 åren har det socialdemokratiska partiet mer varit ett museum över en framgångsrik historia, än ett levande parti.” Ungefär så sa SSU:s ordförande i morgonprogrammet på TV 4 förra lördagen. Kunde de orden lika gärna ha sagts om det som kom att kallas svensk frikyrkorörelse? Jag tror det. Är en del av kyrkornas kris i vårt land just detta att vi lever på ”fornstora dar” – som ett museum med glasmontrar där pokalerna står välputsade och vackra att titta på. Gång på gång träffar jag människor som ger uttryck för det.

Så för tillfället finns det kanske ingen annan väg än att leva i motsägelsen?

I en nyligen publicerad blogg skriver Nathan R. Kerr, Ry O. Siggelkow och Halden Doerge (Inhabitatio Dei) 13 teser om kyrkan. De lyfter fram många bra poänger, men jag undrar om deras teser samtidigt är ett steg tillbaka till/mot en mer kroppslös och osynlig kyrka. Det vore spännande att få höra dina synpunkter. Blir kyrkan bara synlig i och/eller finns bara kyrkan i vissa ögonblick (av försoning) i deras teser? Är det så teserna skall tolkas?

Sitter i mitt avhandlingsarbete och läser en bok från 1954 av Erik Sollerman. En mycket framsynt och duktig skribent. Boken heter "Kyrkan i världen och världen i kyrkan". Ett litet citat om vad kyrkans isolering gör med henne. "Det är därför kyrkan så ofta måste hålla sig med specialister, som översätter hennes språk, så att det kan förstås av direktörer, intellektuella och knuttar." Det är ett citat, men som alltid hos honom står det aldrig var det är hämtat och denna gång inte heller vem som skrivit eller sagt det. Men det är intressant ändå.