makt

"Belönad apartheid"?

Hur gör man när två kulturers värderingar uppenbart krockar? Vem skall ge vika för vem? Eller kan man tänka sig att det finns möjlighet att leva tillsammans på något sätt med ömsesidig respekt? Det verkar svårare och svårare. Gränserna blir allt mer uppenbara och svåra att hantera. Eller hur hanterar man en religiös övertygelse att man inte får hälsa på en kvinna med en svensk jämlikhetssträvan.

Makt är inget gudsattribut

Och inte allmakt heller ... åtminstone inte som de alltför ofta verkar förstås i vår västerländska kultur. "Allmakt" blir lätt ett slags kosmiskt önsketänkande och en supermakternas supermakt. Och "makt" blir en fråga om att kunna betvinga, kunna "styra och ställa", kunna "fixa allt". Och tyvärr tycker jag mig kunna höra såna tongångar även i våra kyrkor, i allt från lovsånger till uttalanden om tro och politik.

Den 9 december utkommer Stanley Hauerwas och Jean Vaniers bok Living Gently in a Violent World: The Prophetic Witness of Weakness på svenska med titeln Ömsint liv i en våldsam värld (9789152632741). Det är förlaget Cordia som ger ut den och de skriver på sin hemsida (www.cordia.se):