*svenska

För ett par veckor sedan skulle jag leda en bön och lovsångsmässa i Domkyrkan i Linköping. Jag fick frågan om jag ville påminna om att skriva på påskuppropet som skulle hållas mot regeringens sjukförsäkringsreform. Jag tvekade. Gjorde det aldrig. Och jag har funderat en del på varför jag var så tvekande. Gillar jag att folk måste jobba som är svårt sjuka? Nej. Tycker jag att det är bra att människor som kan jobba ges möjlighet? Ja. Men jag tvekade.

En förhållandevis okänd kristen bok har kommit ut i ny svensk översättning. Det är Tobias Elof Herrström och Kristoffer Lignell som har givit sig på uppgiften. Båda är präster i Svenska Kyrkan men är verksamma inom EFS. Till skillnad från de flesta översättningar så kallar de den inte för "De tolv apostlarnas lära" utan för "De tolv apostlarnas träning".

Snackisen på webben den senaste tiden är Rob Bells nya bok Love Wins. Enligt Dagen upprör boken känslor eftersom Bell tycks komma ut som en universalist. Det som händer runt Bells bok väcker några tankar.

Häromdagen diskuterade man i TV-nyheterna i Sydafrika både "customary marriage law" som gör polygami tillåtet där det traditionellt har praktiserats, såsom inom Zulukulturen, och en ny föreslagen lag om muslimsk äktenskapsrätt. Sydafrika har en utpräglat "progressivt liberal" konstitution från 1996 där jämlikhet och individens rättigheter står i centrum. Men man försöker också handskas med att Sydafrika är ett genuint mångkulturellt samhälle på ett sätt som Sverige inte är. I artikel 15 om religions-, tros- och yttrandefrihet kan man läsa följande:

Jag har just träffat och lyssnat på (förre) ärkebiskopen Desmond Tutu. Detta är tredje gången jag hör honom live (även om jag inte pratat med honom förut). Han är en fantastisk talare. Med mycket humor och skratt avväpnar han sina lyssnare, samtidigt som han är mycket tydlig och skarp.

Under de senaste veckorna har det varit ett drev och jagande efter heretiker inom EFK. Ärkeheretikern har blivit utsedd - han heter Jonas Lundström. Jag blev en del av detta drev genom en blogg här på Cruciform. Vi som skriver här har kommit överens om att inte bedriva drev eller hänga ut människor. Jag gjorde det. Jag förstod inte "kraften" i en bloggpost. Jag borde skrivit annorlunda. Vi vill diskutera frågorna som berör kyrkan på ett annat sätt, ur andra perspektiv.

Fredrik fyller 40 år idag den 6 mars. Det är en stor dag. Det vill fira men en blogg-festschrift. Det förtjänar sannerligen denna gigant…

Livets mening är vänskap och en av Guds största och överraskande gåvor till oss är vänskaper. När jag för några år sedan skulle göra ett jobb åt ett visst sammanhang, så korsades min och Fredriks vägar. Jag minns hur jag tänkte (efter det första telefonsamtalet): vilken sympatisk och ödmjuk person! Att han är begåvad, rapp i tanken, formulerar sig djupsinnigt och tillhör den "ironiska generationen" kan vid första anblicken ingjuta viss respektfull "rädsla". Men det är fullständigt obefogat. Fredriks strävan och längtan är tydlig: nämligen att följa kyrkans och hela världens Herre.

En av de viktigaste verk som skrivits om teologisk metod under februari månad år 2000 är Fredrik Wenells, Narrativ teologi & den kristna berättelsens historicitet: En undersökning om George A Lindbecks kultur-lingvistiska metod kan läggas till grund i en evangelikal teologi som den framställs av Alister E. McGrath (Det teologiske Menighetsfakultet, Oslo). Redan längden på titeln visar arbetes vikt. Det slår till och med Spjuths och Rasmussons banbrytande teologiska arbete Kristologiska Perspektiv i antal ord (vi hade bara 20 ord om jag räknar rätt!)

Fredrik diskuterade nyligen i en blogg frikyrklig och evangelikal teologis problematiska förhållande till auktoritet. En annan vanlig brist inom samma typer av teologi är ointresse för filosofisk-systematisk reflektion över sitt eget tänkande. Man säger sig bara följa Bibeln.