När jag läste Arnes blogg den 26 november om svensk vapenexport till Sydafrika, kom jag att tänka på hur lätt vi har att hamna i självbedrägeri. Stanley Hauerwas och David B Burrell behandlar detta ämne i en reflektion över Hitlers arkitekt, Albert Speers självbiografi Inside the Third Reich. Att vara medveten beskrivs här som en intränad förmåga att tala ut det vi är medvetna om. Och visst är det ett välkänt fenomen, att det man sätter ord på blir man medveten om på ett helt annat sätt än det som stängs inne och förblir outtalat.
Och det är just detta som självbedrägeri innebär enligt Hauerwas och Burrell: vi väljer att inte tala ut vår medvetenhet, vilket leder till att vi undviker medvetenhet, och vi undviker att bli medvetna genom att undvika. Denna onda cirkel utgör grunden för självbedrägeri. Att bli medveten om vissa, kanske svåra eller skamfyllda saker, kräver enligt författarna ”the moral stamina to endure the pain that such explicit knowledge cannot help but bring.”
Problemet om man inte vill utstå den smärtan är att om man en gång börjat undvika att tala ut vissa saker så är risken stor att man gör det igen och igen, och så är processen i självbedrägeri i rullning. För att slippa erkänna självbedrägeriet måste vår världsbild formas så att den stämmer överens med vårt självbedrägeri. Vi lurar oss själva genom att lägga över vårt eget ansvar på andra till exempel. Detta leder till att vi skapar illusioner som vi lever i och av och det är illusionen som gör att vårt liv trots allt hålls ihop. Många är nog de illusioner som borde falla hos de ansvariga för vapenexporten. Men inte enbart hos dem, utan hos oss var och en. Självbedrägeri är en frestande väg för alla att gå, i både stort som smått, men det är en återvändsgränd.
Kommentera