Åldrande, Cicero och Åsa Molin

Är åldrande intressant för unga människor? Vi höll på med planeringen av Höstmötet[1] på Bjärka Säby när frågan dök upp. Och det var med viss osäkerhet som vi satte upp seminarier och samtal om åldrande på ett program riktat till unga vuxna. Men när anmälningarna började rulla in visade det sig att vi oroat oss i onödan. Åldrandespåret blev snabbt fullbokat.

Det är egentligen inte särskilt förvånande att det finns ett intresse bland unga människor att samtala om åldrande. I vår ungdomshyllande tid saknas språk och redskap för att hantera det faktum att vi hela tiden blir äldre. Det kan handla om allt från ångest över nyupptäckta rynkor och gråa hår till rädslor för vårt eget och andras åldrande.

How to Grow Old

I boken How to Grow Old[2], noterar den romerska författaren Cicero (106 f Kr–43 f Kr) att de allra flesta av oss önskar leva tills vi blir gamla, men klagar över åldrandet när vi väl kommer dit. Dumheter, säger Cicero. Utan att förringa de svårigheter som åldrandet innebär, hävdar han att den sista tiden i livet kan bli den absolut bästa och att våra rädslor för att åldras ofta är överdrivna eller rent av felaktiga.

I linje med stoikerna uppmanar Cicero att vi ska leva i den del av livet som vi just nu befinner oss i, vare sig vi är barn, ungdomar, unga vuxna, medelålders eller gamla. Likt Predikaren beskriver han hur det finns en tid för allt och att naturen gjort det så att vi njuter av vissa saker som unga och andra som äldre. Att försöka hålla fast i ungdomen när den inte längre finns är därför meningslöst eftersom du alltid kommer att förlora. Att åldras på ett gott sätt handlar alltså om att leva i den del av livet som du just nu befinner dig i, istället för att oroa dig över framtiden eller tvångsmässigt hålla fast vid en ungdom som redan flytt.

En god ålderdom börjar i ungdomen

Ett av de råd som Cicero ger är att en god ålderdom börjar i ungdomen. Han menar att de kvalitéer som kommer göra livet gott när vi blir äldre bör vi utveckla redan i ungdomen. Måttlighet, vishet och att njuta av vad det goda livet ger, är dygder som vi ska öva oss i redan som unga för att senare kunna skörda det goda vi sått. Matematiken är enligt Cicero enkel: Om du varit elak och småaktig som ung kommer dessa negativa egenskaper förmera sig när du blir gammal. Om du istället varit generös och vänlig som ung, kommer du vara ännu mer generös och vänlig som gammal.

Det finns mycket vishet i Ciceros lilla bok. Jag uppskattar inte minst hur han målar upp en vacker bild av att bli äldre. Att denna bild enbart exemplifieras av män och den manliga kroppen är såklart problematiskt. Boken är skriven av en man och för män.

Hemvägen

Utifrån ett kristet perspektiv saknar jag även en reflektion kring hur nåden påverkar vårt åldrande. Det är lätt att hålla med Cicero om att goda och dygdiga ungdomar säkert har stora chanser att få det bra som gamla då de kan se tillbaka på och minnas ett gott liv - förutsatt att de lever tills de blir gamla och inte drabbas av sjukdom. Men hur ska vi hantera allt det som inte blir som vi önskar, vare sig när vi är unga eller när vi blir äldre?  

Detta är något som Åsa Molin tar upp i sin senaste bok Hemvägen. I inledningen beskriver Åsa hur hennes möte med de gotländska raukarna fick henne att fundera på vad som kommer finnas kvar av livet när allt annat slipats bort.

Raukarna har inte vuxit fram, som träd, de har snarare skulpterats och nötts fram ur berget genom miljontals år av vittring. Vindar, vågor, is och strömmar har sakta men säkert slipat fram stenjättarna. Raukarna är den allra hårdaste kärnan, de mest motståndskraftiga delarna som finns kvar när de mjuka delarna slipats bort. En återstod.

Raukarna stod där och ställde frågan högt och tydligt till mig: vad kommer bestå? Vad är det i våra liv, och i världen, som kommer att finnas kvar när allt annat har slipats av eller fallit bort?[3]

Hemvägen är ”en bok om kristen spiritualitet i ljuset av döden” och därmed en bok om åldrande. Med hjälp av Bibelns berättelser, andliga fäder och mödrar, skönlitteratur, film, poesi och egna reflektioner skriver Åsa om andlig fördjupning på väg hem. Likt Cicero - som uppmanade oss att kultivera goda dygder tidigt i livet - skriver Åsa om olika andliga övningar och praktiker som kan vara till hjälp för den som längtar efter ett djupare liv i Kristus. Hon introducerar oss bland annat på ett lysande sätt för munkfadern Cassianus och hans vägledning kring lasterna. Här utmanar Molin läsaren att ta itu med det som står i vägen för att vi ska kunna leva det liv vi egentligen vill. Om behovet av att ”bli av med mördarsniglarna i den trädgård av kärlek som Gud har designat åt oss”. Cassianus kallar dessa mördarsniglar laster. Utmärkande för Molins sätt att skriva är att hon inte värjer för det besvärliga och allvarliga, hon har trots allt valt döden som ingång. Men trots detta är Hemvägen en djupt hoppfull bok. Den påminner oss om att det kristna livet alltid handlar om en respons på något som Gud redan har gett oss. Att åldras på ett gott sätt handlar alltså inte om att ta sig i kragen och försöka se det bästa i allt, utan om ett gensvar på Guds kärlek. När allt annat försvinner är det nåden som kommer finnas kvar, inte våra egna ansträngningar.

Att vår yttre människa bryts ner kan vi inte förhindra. Livets vågor och tidens vindar nöter sakta ner både våra kroppar och skenet av oss själva. Men vår inre människa som får liv av Guds egen ande ger aldrig vika för tidens tand. Rauken står kvar. När Petrus står där avklädd sina höga ideal och sin egen styrka håller Jesus upp en spegel för honom. Titta här, en sak finns kvar. Min kärlek till dig och din kärlek till mig. Andens kärlek utgjuten i ditt hjärta. Det är det som är klippan, det är det som är rauken. Utifrån detta, ingenting annat, ska du tjäna och följa mig. Därför att du är älskad kan du älska. Det är Guds inbjudan och kallelse.[4]

[1] Höstmötet 19-39 äger rum på Bjärka Säby varje höst och är en mötesplats med bibelstudier, konserter, Gudstjänster och samtal för unga vuxna.
[2] Cicero, Marcus Tullius, How to Grow Old: Ancient Wisdom for the Second Half of Life (Princeton University Press, Princeton and Oxford: 2016).
[3] Åsa Molin, Hemvägen – En slags andlig loggbok (Libris, Örebro: 2016), s 25.
[4] Åsa Molin, Hemvägen – En slags andlig loggbok (Libris, Örebro: 2016), s 45.