Idag har jag suttit och läst Chris K. Huebners avhandling Unhandling history: anti-thoery, ethics, and the practice of witness. Eller rättare sagt jag har främst ägnat mig åt kapitel fem. Där behandlar han John H. Yoders metod. Huebner menar att centralt för Yoder är vad han kallar för "non-possessive mode of enquiry". Poängen med den är att kyrkan aldrig äger historien eller vägen framåt. Det Gud gör i historien kan bara tas emot som gåva och är därför inget vi förfogar över. Som en följd av detta menar Huebner att Yoder var skeptisk till metoden som skulle hjälpa oss att ha kontroll så att historien utvecklas på rätt sätt. Problemet är att vi hela tiden vill kontrollera så att det går rätt. Däremot var han inte emot att jobba metodiskt, men det innebar för honom att kyrkan ständigt stod i dialog inom sig själv och med grupper utanför. I den dialogen är kyrkan alltid lyssnande och prövande. Man kan inte veta åt vilket håll historien går. För Yoder är det inte metoden som säkrar sanningen (eller trofastheten mot Kristus som Yoder hellre skulle säga) utan samtalet i en konkret, social gemenskap som söker Guds vilja. Detta enligt Huebners läsning av Yoder. Sökandet efter metoden som hjälper oss att kontrollera historien blir en avgud eftersom det ersätter förtröstan på Gud med tillit till en metod.
Det ligger nåt spännande i detta. Jag tänker att det borde göra kyrkan ödmjuk - vi har inte kontroll på eller äger historien. Det är det slaktade lammet som har nyckeln till historien. Det är han som är värdig att ta mot lovsången (Upp 5). De färdigheter som kyrkan skall upparbeta är istället att lära sig lyssna till Guds röst i de samtal som hon är en del av. När hon hör Guds röst är det inte för att hon är duktig utan för att hon fått ta emot en gåva.
Kommentarer (1)
Han e klok den där Yoder! Påminner mig lite om Ward:
"The real questions about the relation of different faith communities and traditions only emerge as we learn to live together without fear. We cannot presuppose the outcome, as liberal Christian pluralisms did in their neo-Kantian espousal of different symbolic takes on the one ultimate reality. We cannot solve the complexity of the relation before the real questions have emerged." - Graham Ward, Cities of God (New York: Routledge, 2008).s.258
Det är på marken, i det genuint mänskliga vi möts!
Pax!
Kommentera