Fick tips om en brittisk TV-serie om ett antal personer i Leeds som fick möta den kristna tron under tre veckor. Det verkar vara en fascinerande berättelse. De kommer från helt olika bakgrund - t.ex. en lesbisk, en biker, en notoriskt otrogen kille, en strippa. De får möta den kristna tron i praktiken och i undervisning. Ett spännande möte med många konflikter. Du kan se TV serien på SVTPlay och här hittar du första avsnittet.
Det jag kan ha problem med är dels själva inramningen - den kristna tron är botemedlet mot samhällets moraliska förfall. Återigen blir den kristna tron en fråga om moral och ett skydd mot samhällets förfall. De utvalda är väl också att betrakta som riktigt "omoraliska". Men är den kristna tron verkligen en fråga om samhälls moral? Dels kan jag fundera lite på hur de löser vissa grejer. Strippan får i uppdrag att försöka att inte ha sex en natt med sin pojkvän. Som hjälp får hon ett plockepinn. När hon blir kåt skall hon spela plockepinn istället - "lyckas" hon... Killen som är notoriskt otrogen skall lösa det genom att börja boxas för att få utlopp för sin energi. Det som är bra att de får en mentor som själv är en attraktiv kvinna men som har valt att inte ha sex. Men problemet är att de försöker lösa det med "quickfix".
Det positiva i serien är att de inte bara "lär" ut den kristna trons grunder utan praktiserar. De får leva ut tron. Åka på retreat, arbeta i samhället med gamla - den kristna tron blir inte bara teori utan ett liv. Och när man kommer till slutscenen så verkar det vara det som har gjort mest intryck - kopplingen mellan liv och lära. Den lesbiska kvinnan uttrycker det i sitt personliga vittnesbörd som att innan dessa tre veckor förstod inte något i bibeln och det oroade henne. Nu var hon mer oroad över vad hon förstod.
Kanske något att ägna en eller ett par kvällar åt julledigheten åt.
Vad tänker du om det perspektiv som serien ger?
Av Fredrik Wenell
Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år.
Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.
Kommentarer (7)
Hej,
Precis börjat läsa den här bloggen så jag har inte riktigt koll på var ni står i sådana här frågor men bloggen ger intrycket av att ha lite högre intellektuell nivå, vilket är ovanligt och positivt. Därför ger jag det ett försök att kommentera lite. Hoppas på svar.
Jag såg lite på den där serien. Ärligt talat så klarade jag inte av att se mer än en kvart innan jag stängde av. Jag blir alltid väldigt misstänksam när personer påstår sig stå för så kallade "kristna värderingar". Vad är det egentligen? Min erfarenhet är att den frasen oftast fungerar som ett kodord för konservativa moraluppfattningar. Tyckte det blev väldigt tydligt direkt i serien. Sexualiteten till exempel. Direkt fastslog en av pastorerna (eller vad det nu var) att homosexualitet är en synd. Det kan väl knappast sägas råda någon konsensus om det. Problematiserades de här bitarna mer senare?
Det är egentligen inte så mycket de konservativa föreställningarna som provocerar mig, inte mest i alla fall. Det är föreställningen om att det skulle finnas en given och oföränderliga uppsättning levnadsregler man måste ordna sig efter. Jag är nyfiken på vad ni tänker om det. Står inte den här typen av konservativa moralregler i motsättning till Jesu Kristi inbrytande, mot historiens slut usw... Jag tänker att missionerande måste vara en inbrytning och uppbrytning av de regler och normer som befäster den här världens makt. Vurmandet av "kristna värderingar" hamnar oftast, enligt min erfarenhet, i ett praktiskt och teologiskt förkastande av eskatologin.
Hoppfulla hälsningar,
Eric
Eric,
kul att du hittat hit. Cruciform Phronesis säger nåt om vad vi försöker göra...
Jag delar helt dina synpunkter. "Kristna värderingar" som är avkroppsligade är fullständigt ointressanta (alltså placerade utan för en social kropp). Du gör en lysande analys av kristna värderingar ift. eskatologin tycker jag. Själv jobbar jag med frikyrkohistoria och jag tycker mig se just det du pekar på. När man håller på att förlora greppet genom en avkristning börjar man anknyta till kristna värderingar som bara är en spegel av konservativa samhällsvärderingar.
Jag försökte vara lite positiv och det är att man i TV-serien faktiskt inte bara hamnar i en tro som handlar om kunskap, utan i att tron handlar om förkroppsligande. Sen är jag helt med på att diskutera vad detta innebär. Dessa är inte huggna i sten.
Det låter som du läst lite John H. Yoder - tänker på ditt sista stycke där du skriver: "Jag tänker att missionerande måste vara en inbrytning och uppbrytning av de regler och normer som befäster den här världens makt."
Fortsätt gärna att följa oss och kommentera!
allt gott
Fredrik Wenell
Spännande reaktioner
Jag såg det första avsnittet här om veckan och mina känslor gick lite upp och ner ungefär som du beskriver Fredrik, en reaktion på enkla moraliska ställningstaganden men en fascination för praktiken.
Jag var förundrad över att de kunde ha ledare från så olika kristna inriktningar och ändå ge intrycket av så enhetliga "kristna värderingar" även om jag har för mig att de även kommenterade att de hade olika åsikter i vissa frågor.
Men som jag förstår det kommer ju Jesus verkligen med ett register värderingar och moralisk undervisning, även om de inte är så som vi ofta tolkat dem i kyrkan. Även om jag inte kan försonas med de "trubbiga" sätten att predika dem på som vi ser i serien så kan jag ändå inte låta bli att ana en doft av ett Gudsrike i det sätt som "undervisningen" bryter in i deras vardag.
Är inte denna konkreta koppling mellan undervisningen (om än konservativ) och vardagen ett sätt att bryta upp det fängelse som vi hört kroppen skulle vara för själen? ;-)
Josef
skit fel... jag menade ju själen som kroppens fängelse, det var ju det som var det revolutionerade :-)
Kul samtal,
det som jag upplever som problemet med snacket om värderingar är föreställningen om att det verkar finnas värderingar som är fristående från en gemenskap eller människro som gestaltar dom. Värderingar som samhälelt kan bygga på.
Sen är det ju helt klart så att den kristna tron och frälsningen inkluderar kroppen.
Det är väl kroppen som är Andens tempel...;=)
Tack för det fina och snabba svaret. Intressant det där med förkroppsligandet och vardagslivet. Jag är nog, trots allt, beredd att hålla med om behovet av ett register eller en regim av regler. Men är det så lätt att man utan vidare kan så att säga lyfta ut en sådan uppsättning från evangelierna? Även om sanningsanspråket att Jesus Kristus är Vägen på något sätt är transcendent och evigt, är inte Jesus undervisning åtminstone delvis specifik för den situation? Det finns en kärna eller "högre princip" som det etiska ramverket hela tiden måste omdefinieras utifrån, beroende på världsliga omständigheter. Jag önskar att jag kunde konkretisera mig mer, men men... Ni förstår kanske vad jag är ute efter. Ett historiskt medvetande, i brist på bättre ord.
(Jag är dåligt inläst på teologi. Känner till Yoder men har egentligen inte läst något. Jacob Taubes är en favorit annars.)
Tack Eric för dina kommentarer.
Jag är inte säker på att det är så vi skall förstå sanningen i evangelierna. Din sätt att beskriva sanningen är som om det fanns något som fanns utanför oss - en princip, ett system. Då förutsätter det en slags korresponderande sanningsteori som vi hela tiden måste korrigera utifrån. Kanske är sanningsanpråket i evangelierna mer att förstå som relationell, sanning som trofasthet. Det menar jag också bättre stämmer överens med GTs syn på sanning. Det får i sin tur till följd att sanningen endast blir hel om den levs i relation, dvs. kyrkan som är det mest konkreta uttrycket för Guds trofasthet.I denna gemenskap "omförhandlas" sedan vad det innebär att leva "sant" mot Jesus i en given situation. Dessa förändringar, omförhandlingar kan vi sedan läsa och studera och fundera på om det var en trofast förändring eller vi behöver korrigera den under historiens gång.
ja, ja några tankar.
Kommentera