En annorlunda kristen politiker

I min ungdom var senator Mark Hatfield den mest kände och uttalade evangelikale (och baptistiske) politikern i den amerikanska kongressen. Han var en förebild för många unga kristna som var politiskt engagerade. Jag mötte honom när jag läste Sojourners. I söndags dog han, 89 år gammal. Han var en annorlunda politiker som inte passade in i några mallar, varken politiska eller teologiska. Efter åtta år som guvernör satt han 30 år i senaten. Han förlorade aldrig ett val, trots att han gick sin egen väg. Han var republikan och vad man i USA kallar en "fiscal conservative", men var 1995 den ende republikanen (han hade den avgörande rösten) som röstade emot att initiera ett författningstillägg som skulle göra balanserade budgetar nödvändiga. Han var emot abort, dödsstraff och kärnvapen. Som guvernör var han 1965 en av två guvernörer som var uttalade motståndare till Vietnamkriget, detta under en tid då både den folkliga och politiska opinionen starkt stödde krigspolitiken. Som senator arbetade han tillsammans med demokraten George McGovern (presidentkandidat 1972) för att förhindra finansiering av Vietnamkriget. I Christianity today berättas följande historia:

At the 1973 National Prayer Breakfast (Hatfield and founder Doug Coe had become friends at Willamette University), Hatfield spoke shortly before President Richard Nixon, who had two weeks earlier ordered the ceasefire in Vietnam. "Today, our prayers must begin with repentance. … We must turn in repentance from the sin that scarred our national soul," Hatfield said. "Then we can soothe the wounds of war and renew the face of the earth and all mankind." The speech garnered headlines, with one reporter calling it "one of the most dramatic confrontations since the Prophet Nathan told King David, 'You are the man!'" And it got Hatfield placed on Nixon's "enemies list."

I en intervju 1982 säger han.

"My goal as a senator is the same as my goal in life," he said. "Whatever role I may have, it is all part of my goal of helping build the kingdom. I am striving to help trigger a spiritual revolution. … I haven't changed the world or transformed American society, and I doubt if I will. But I think there has been an impact, a voice raised when maybe other voices have not been raised, and an ability to stand in the breach, make up the hedge on occasion."

Han blev, eftersom han satt så länge (till 1997), en ganska inflytelserik senator, samtidigt som han alltmer hamnade i marginalen både i det republikanska partiet och inom den typ av politiskt engagemeng inom evangelikal kristendom som växte fram från slutet av 1970-talet, det som brukar kallas kristen höger. Han var mycket kritisk både mot det sätt man inom dessa sammanhang drev politik och mot mycket av innehållet i deras politik. Men han passade inte heller in i den "kristna vänstern". I en bok skrev han:

"There is a theological 'silent majority' in our land who wrap their Bibles in the American flag; who believe that conservative politics is the necessary by-product of orthodox Christianity; who equate patriotism with the belief in national self-righteousness; and who regard political dissent as a mark of infidelity to the faith."

Wesley Granberg-Michaelson arbetade som assistent till Hatfield 1968-1977. I sin tribut till Hatfield skriver han bland annat:

Personally, Mark O. Hatfield served as a mentor, example, and friend. Rarely have I seen anyone like him combine a courageous commitment to principle with a consistent respect for those with opposing views. He was always willing to seek bridges in order to serve the common good. Like so much of Mark Hatfield’s legacy, these are qualities so destructively absent from our present political climate.