Religion, civilsamhälle och toleransens gränser

I veckan som gick hade jag förmånen att vara inbjuden till en konferens som handlade om civilsamhället och toleransens gränser. Erik Helmersson har skrivit bra om den på ledarplats i DN. Samtidigt var det en del perspektiv som i själva samtalet visade hur svårt det är att diskutera detta.

1./ I princip varje gång Carin Götblad (länspolismästare i Stockholm) nämnde ordet religion var det i anknytning till orden "fundamentalism" eller "extremism". Det blir helt enkelt för onyanserat. Lars Trägårdh invände med rätta att det kräver att vi undersöker religioner och religiösa mot bakgrund av empiri och inte antaganden. Det leder över till den andar punkten.

2./ Journalisten Per Wirtén använde vid åtminstone två tillfällen Amish i USA som ett tydligt exempel på intolerans. Vid det sista tillfället målade han upp en bild av Amish som kvinnoförtryckande, med en tydlig patriakal struktur. Det intressanta var dock att han inledde den beskrivningen med att säga något i stil med att nu känner jag inte till men jag kan tänka mig att det är så. Det var häpnadsväckan så jag var tvungen att invända senare i debatten. Det är möjligt att tala om stor tolerans mot "utomstående". De har inga som helst förväntningar på "english" - kanske för liten.

3./ Dagen inleddes med Torbjörn Tännsjö som gav perspektiv på toleransens gränser och hur man skulle förhålla sig till det. Vad är man ansvarig för. Han tog exemplet angående ansvar: Om någon kastar en fimp i skogen är han/hon ansvarig för skogsbrand. Men om någon kastar en fimp som skulle slockna men någon kommer och kastar bensin på den så att en skogsbrand skapas. Vem är då ansvarig? Man bör nog enligt Tännsjö tala om ansvar för båda men i olika grad. Med bakgrund i det exemplet frågade han sig om man inte också skulle anses ansvarig för vad ens ord kan innebära i andra hand. Det gällde specifikt i förhållande till muslimer - eftersom de inte har makten. Men mot "kristendomen" kunde man (borde man?) förhålla sig mycket kritisk. Man kan till och med vara osaklig, spydig, sarkastisk etc. eftersom de har haft makten och företräde till tolkningen. Min spontana reaktion var - vaddå "kristendom" vilken menar han? Något som Jonas Qvarsebo också invände mot honom och han tog tillbaka sitt påstående. Han har fört ett liknande resonemang i debattartikel i DN.

4./ När Tännsjö pratade om "kristendomen" som en monolitisk storhet gjorde han utvikningen att "kristendomen" var den mest vidskepliga av dem alla. Jag menar tro på att någon går på vatten. Det blev allmänt skratt och munterhet i lokalen. Han hade ju lagt grunden för att man fick vara osaklig och kritisera. Jag är helt för att kritisera och häda den kristna tron. Det är inget problem för mig - men jag har riktigt stora problem med osaklighet - det är problematiskt i ett öppet och tolerant samhälle. Jag tänker ändå att det ligger i begreppet tolerant att visa respekt för andras hållningar. Amish har nog en del att lära Tännsjö ändå... Nu är inte Amish heller homogent.

För övrigt hade Peter Wolodarski en utmärkt ledare i DN i söndags som handlar just om detta. Hur förhåller man sig till de som är fundamentalt annorlunda än mig själv.