Jag sitter precis och skriver en text till en konferens. Texten handlar om hur kyrkan kan förställa sig "kristen ungdom". Jag använder mig av poststrukturalistiska teorier (på ett mycket fritt och kreativt sätt...). I dessa spelar tanken om disciplinering en viktig roll. Michel Foucault skriver bl.a. i sin Övervakning och straff om hur kyrkan blir en del av den allmänna disciplineringen. Disciplineringen sker egentligen omärkt genom att våra värderingar uttrycker sig i hur vi handlar - det blir liksom vattnet vi simmar i och utgår ifrån. Helt enkelt det som uppfattas vara normalt. Mot bakgrund av det är det skrämmande läsning i DN idag. Två tredjedelar av alla gravida som får kunskap om att det bär på ett barn med Downs syndrom väljer att göra abort. Vad säger det om vårt samhälles värderingar? Hur kan kyrkan vara en gemenskap som faktiskt kan föreställa sig människor med funktionshinder som en gåva från Gud?
(Ps. jag vill passa på att uppmärksamma en god vän - Jesper Tottie - som är en människa med stor förmåga att vända på perspektiven - tyvärr bloggar han inte. Men läs det här så förstår ni vad jag menar!)
Av Fredrik Wenell
Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år.
Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.
Kommentarer (4)
Mycket spännande! hoppas du lägger ut lite mer på bloggen :-)
Jag går och funderar en del över det där med den "andre" och diverse minoritetskomplex... hur en del grupper (läs frikyrkan) internaliserar ett upplevt utanförskap och i stort sätt stöter ut sig själv från en upplevd samhällsgemenskap.
Jag tycker Foucaults vansinnets historia är lysande där, (om man får slänga sig lite med namedropping :-) men hur samhället definieras av en vald "Outgroup" först var det leprasjuka, sen fattiga, lata och vansinniga och sen vansinniga och brottsliga...
Men jag läser som sagt mer av dina tankar.
Ja - det är ett mycket intressant perspektiv. Jag kan tänka att det är att vi har förlorat tanken om att man är en missionerande gemenskap. Jag menar i missionen måste man hela tiden söka det som är lika eller gemensamt för att finna varandra. Men i Sverige har vi varit "tvungna" att finna det som skiljer med en växande frustration. Då är det mer ett upplevt utanförskap som odlas än ett reellt. Då måste gränserna betonas istället för centrum annars riskerar "vi" att suddas ut. I missionen så måste man känna samhörighet med dem man vill berätta om Jesus för men samtidigt erkänna att det finns ett "dom". Eller...
Jag har just läst en recensionsartikel i Conversations in Religion and Theology av Among the Gentiles: Greco-Roman Religion and Christianity av Luke Timothy Johnson där han hävdar att tidigare forskning varit alltför formad av den interna självbilden av skarp konflikt med världen i den tidiga kristenheten. Men detta representerar inte verkligheten. "Early Christianity ‘reveals itself to be not only a religious movement that rapidly becomes Gentile culturally and demographically but one that increasingly reveals the same “ways of being religious” as are evident in the Greco-Roman world’." Så hade också judendomen gjort, till 135 då de, enligt Johnson, tog en separatistisk väg. Han beskriver fyra sätt att vara religiös: "participation in divine benefits; moral progress; transcending the world; maintaining or stabilizing the world." Dessa sätt finns både i de grekisk-romerska religionerna och i kristendomen.
Han drar också ut implikationerna till idag. Katolicismen representerar detta pluralistiska och kulturinbäddade sätt att vara kristen, medan protestantismen står för en försnävning: en form av kristendom i profetisk kritik av världen. De två senaste påvarna är i stort protestanter. Han avslutar sin respons till recensionen på följande sätt: "a humane and peaceful spirit is especially pertinent in this time of religious and cultural hostility, when traditions seem eager to maintain the old manner of ‘attack and apology’ rather than learn a new manner of mutual respect and recognition."
Ja, vad säger det om vårt samhälles värderingar att allt fler erbjuds möjligheten att göra KUB-test, som i stort sett bara är till för att upptäcka Downs syndrom? Har man inte funderat på saken tidigare och får ett sådant "erbjudande" från vården, klart man tänker att man ska göra det! Och visar det sig finnas en kromosomavvikelse och mad då får ett "erbjudande" om abort - ja, vad tänker man då?
Kommentera