Samvetsfrihet, abort och dödshjälp

Amanda Björkman är en av bloggarna på DNs ledarsida som jag ofta uppskattar. Hon skriver insiktsfulla bloggar med annorlunda vinklar. I gårdagens DN skrev hon om Ebba Busch Thors politiska vilja att arbeta för samvetsfrihet för barnmorskor. Björkman argumenterar väl. Argumentet i ledaren går ut på att det är rimligt att hävda samvetsfrihet i den händelse Sverige införa aktiv dödshjälp, men samvetsfriheten kan inte gälla aborter i dagens sjukvård. Det som skiljer dessa frågor åt enligt Björkman är att de som utbildade sig för de yrken där det kan bli aktuellt med abort visste vad som gällde när hen valde yrket. Ända sedan 1970-talet har vi haft nuvarande abortlagstiftning och därför var (i princip) alla barnmorskor som idag arbetar medvetna om aborträtten när de utbildade sig. Det är grunden till att samvetsfrihet är en rimlig hållning i förhållande till aktiv dödshjälp men inte till frågan om abort. 

Haltar inte Björkmans resonemang? Både abortfrågan och aktiv dödshjälp är politiska beslut. Hon sätter krönikan i sammanhanget av att Busch Thor vill arbeta för samvetsfrihet för barnmorskor inom mödravården och förlossningvården. Vad är det som skiljer att politiskt verka för samvetsfrihet på samma sätt som de på tidigare arbetade politiskt för fri abort? Det borde väl vara en helt rimlig politisk uppgift för Busch Thor att arbeta för samvetsfrihet idag på samma sätt som de arbetade för fri abort tidigare.  

Sen är jag helt med på att den som är kristen inte kan arbeta med alla yrken på grund av konflikt med tron, men det är en helt annan fråga.