En av de viktigaste verk som skrivits om teologisk metod under februari månad år 2000 är Fredrik Wenells, Narrativ teologi & den kristna berättelsens historicitet: En undersökning om George A Lindbecks kultur-lingvistiska metod kan läggas till grund i en evangelikal teologi som den framställs av Alister E. McGrath (Det teologiske Menighetsfakultet, Oslo). Redan längden på titeln visar arbetes vikt. Det slår till och med Spjuths och Rasmussons banbrytande teologiska arbete Kristologiska Perspektiv i antal ord (vi hade bara 20 ord om jag räknar rätt!)
I detta arbete försvarar Wenell en hypermodernistisk hållning. Han skriver i sin konklusion: ”den kristna tron har ett historiskt anspråk … och kan därför utsättas för prövning” (s 39). Men det som gör denna hållning spännande är att han kombinerar denna hypermodernism först med en radikal postmodernistisk hållning. Han förkastar ”det autonoma förnuftet som domare över texterna” och att vetenskapen skulle kunna kontrollera dess historiska sanningsanspråk. Dessutom kombineras detta, för det andra, men en traditionalism som hävdar vikten av apostolisk succession. Han skriver att den gemenskap som kan tolka skriften ska ”ha bevarat den historiska berättelsen i en obruten historisk kedja” (s 40).
Den som vill förstå Wenells senare produktion – till exempel i aktuella debatter om frikyrkan och bibelsynen – borde återgå till detta grundverk för att få en djupare förståelse för hans unika position som lyckas förena strömningar som ytligt sett kan tyckas oförenliga. Jag uppfattar att ett korrekt sätt att placera Wenell i ett fack är att benämna honom som katolsk, hypermodernistisk postmodernism.
Arbetet är också tydligt skrivit i polemik mot den lutherska kontext i vilken han lade fram detta arbete. Denna anti-lutherska inriktning har en tydlig anabaptistisk prägel. Dock måste jag erkänna att jag har sämre på fötterna här. Wenells arbete Narrativ teologi tror jag är det enda han någonsin skrivit där Yoder inte finns med i litteraturlistan. Trots detta tror jag vi med rätta måste lägga till denna kategorisering för att förstå Wenells fulla teologiska metod. Den behöver alltså ytterligare preciseras som en anabaptistisk form av katolsk, hypermodernistisk postmodernism.
/Roland
Kommentera