politik

”Under de senaste 15 åren har det socialdemokratiska partiet mer varit ett museum över en framgångsrik historia, än ett levande parti.” Ungefär så sa SSU:s ordförande i morgonprogrammet på TV 4 förra lördagen. Kunde de orden lika gärna ha sagts om det som kom att kallas svensk frikyrkorörelse? Jag tror det. Är en del av kyrkornas kris i vårt land just detta att vi lever på ”fornstora dar” – som ett museum med glasmontrar där pokalerna står välputsade och vackra att titta på. Gång på gång träffar jag människor som ger uttryck för det.

Nästa bok i serien

The Church is itself (or is meant to be) an ekklesia, a sphere were politics proper happens. ... Is Cavanaugh's view of the Church social and bodily enough?

Is there a way forward? For Cavanaugh the only fruitful way forward in this context is "to tap the theological resources of the Christian tradition for more radical imaginings of space and time ... around which to enact communities of solidarity and resistance."

And what do we have left? Just a church as "an essentially asocial entity that provides only 'motivations' and 'values' for public action".

Is a theologically informed vision of politics, a vision that can help the church to break out of its captivity to political, social, and economical myths of modernity, possible?

Håll tillgodo med en föreläsning av Stanley Hauerwas om sanning, politik och Bonhoeffer.