Ett fulltonigt evangelium

En av de stora rikedomarna i mitt arbete som teologilärare är att jag får kontakter med många spännande unga tänkare. En av dessa många personer jag verkligen haft glädje av att möta är Holger Klintenberg. Jag mötte honom först som student vid den teologiska utbildningen SALT i Malmö då han var djupt engagerad i att forma en husförsamling på Rosengård, Malmö. Han hade en stark vision för denna form avförsamling, en vision som han också presenterat i en bok på Evangelie förlag med rubriken Den fria kyrkan. Han hann också publicera en spännande analys av hur sektbegreppet använts för att marginalisera denna församlingsform i Svensk Teologiska Kvartalskrift 2018. Tyvärr försämrades hans hälsa gradvis av det som senare visade sig vara den neurologiska sjukdomen ME. Idag är Holger helt sängliggande och oförmögen att skriva och läsa. Dagen hade nyligen en artikel om hans situation (se: https://www.dagen.se/nyheter/2021/08/03/kommunen-vill-flytta-svart-sjuke...).

Medan han fortfarande kunde arbeta höll Holger på att skriva en artikel om frikyrkan och ekumeniken. Den hann aldrig bearbetas slutligt för publicering i en tidskrift men jag tycker den är alltför viktigt för att bara glömmas bort. Jag är därför glad att jag fått Holgers tillåtelse att göra den offentligt tillgänglig på denna sida. Holgers bidrag handlar om att ekumenik lätt kör fast för att vi värnar om vår egen profil istället för att se det specifika i olika traditioner som bidrag till en rikare helhet. I artikeln visar han hur de specifika betoningarna i Alliansmissionen, EFK och pingströrelsen tillsammans skulle kunna bidra till en större förståelse av den kristna tron på en treenig Gud.

Det är smärtsamt att Holger inte själv kan vara med i vidare samtal om artikeln. Men läs, begrunda och sprid gärna artikeln vidare till intresserade. Och kom ihåg att be för Holger!

Roland Spjuth

Holger Klintenbergs sammanfattning av sin artikel

I den här artikeln har jag utifrån Evangeliska Frikyrkans (EFK), Pingströrelsens (PR och Svenska Alliansmissionens (SAM) respektive särdrag skissat på en gemensam, trinitarisk och holistisk frikyrklig teologi. De tre samfunden har på senare år närmat sig varandra, ur både strukturell och teologisk synvinkel. Det är därför av stor vikt att det görs en konstruktiv reflektion och bearbetning av både det som är gemensamt och det som tillhör deras respektive särdrag.

Samfundens särdrag korrelerar med tre fromhetstraditioner som beskrivs av Arne Rasmusson; den radikala lärjungaskapstron (EFK), den luthersk-pietistiska skuld-förlåtelseteologin (SAM) och den karismatiska pånyttfödelseteologin (PR). I linje med både särdragen och fromhetstraditionerna kan också de tre samfunden arrangeras trinitariskt. SAM, med sitt fokus på tro och nåd och med sin luthersk-augustinska betoning på den korsfäste och uppståndne Kristus, befinner sig då vid treenighetens topp eller huvud. EFK, med sitt baptistiska fokus på efterföljelse och på den mänsklige Kristus som förebild och Herre, befinner sig vid treenighetens nedre del. Detsamma gäller PR, med sitt pneumatologiska fokus på mötet och relationen till Gud genom den personlige helige Anden. SAM har en hög och augustinsk kristologi, där Sonen befinner sig vid treenighetens huvud tillsammans med Fadern. EFK och PR har en mer kappadokisk betoning av Kristus och Anden vid treenighetens nedre del. Sammantaget får de tre samfunden en holistisk treenighetsförståelse. De får även en holistisk syn på den kristna spiritualiteten, där både efterföljelse av, tro på och relation till Gud har sin plats.

För att exemplifiera, konkretisera och fördjupa detta användes tre olika teologer; C.G. Hjelm från EFK (ÖM), Knut Svensson från SAM och Lewi Pethrus från PR. Hos Hjelm belystes hans Johannes-formel. Han formulerar denna utifrån begreppen: lydnad, tro och kärlek. Men här använde jag de mer illustrativa begreppen: efterföljelse, tro och relation. Hos Svensson belystes hans betoning av de tre stora kristna högtiderna; jul, påsk och pingst. Hos Pethrus belystes hans användande av begreppen; kropp, själ och ande.

De särdrag som här skissats upp bygger på generaliseringar av tre frikyrkliga rörelser som i grunden inte är så olika, och som var för sig ofta uppvisar en större helhet än vad som tagits hänsyn till här. Samtidigt har de distinkta och viktiga särdrag som inte bör tappas bort. Bara om särdragen tillvaratas kan de berika varandra. Dessa tre rörelser har närmat sig, och närmar sig, varandra. I denna process vill denna artikel påminna om att detta närmande inte behöver handla om att stryka över skillnader, eller att försöka hitta någon sorts uddlös medelväg. Det kan istället handla om att tillvarata varje rörelses bidrag till helheten. En sådan större helhetssyn sker dock inte enbart genom att bejaka varandras särart. Olikheterna behöver förstås inom en större teologisk helhetssyn som ger rum åt olikheter i enhet. Artikelns tes är att särarten i EFK, SAM och PR bär på viktiga pusselbitar som tillsammans ger en rikare helhetsbild av den gemenskap som den treenige guden inbjuder till. Genom att lära sig av varandra erhålles därför en större bredd och en helhetsförståelse av den kristna spiritualiteten. En sådan teologisk reflektion skulle kunna ha avgörande betydelse i skissandet på en framtida svensk frikyrklig teologi.

Läs hela artikeln i bifogad pdf.