Gud och kärleken

Som lärare i teologi får man ibland spännande frågor i sin mailbox. För ett par dagar sedan kom en fråga från Tobias Fritzon om han gör rätt som betonar att "Gud är kärlek" och att alla andra gudomliga karaktärsegenskaper sedan måste få sitt sammanhang utifrån det centrum. Är inte treenighetsläran ett uttryck för "kärlekens liv"? Vidare skriver Tobias: "Jag har t ex hos Tozer stött på tanken om en näst intill schizofren Gud, tycker jag (en karikatyr, förstås). Som att heligheten och kärleken måste singla slant." Frågan är så spännande att den kan vara värd att samtala om på ett öppet forum som denna blogg.

Låt mig börja med några tankar så kan samtalet fortsätta.

Det finns en mycket stark kristen tradition som betonar att Gud är en, vilket betyder att det inte finns motsättningar i Guds väsen. Jag tycker att denna klassiska tanke är övertygande. Rättfärdighet och nåd, vrede och kärlek är inte motstridiga egenskaper som Gud måste balansera. Även om mycket kan tyckas motstridigt från människans begränsade perspektiv, har jag svårt att se hur det skulle vara det från Guds sida (eller ger Bibeltexterna en Gud som tenderar att vara schizofren?)

Om Gud är en, är det rätt att summera detta med orden "Gud är kärlek"? Ett bekymmer är naturligtvis att våra mänskliga begrepp och föreställningar aldrig kan rymma Guds natur. Kärlek är ett ganska elastiskt begrepp. Vad menar vi när vi säger att Gud är kärlek? Jag tänker att det avgörande inte är vilket begrepp vi använder utan vad vi syftar på. Om Jesus Kristus är klimax och centrum på Gudsuppenbarelsen - då är det avgörande att Jesu historia bestämmer vår förståelse av Gud. Är termen "Gud är kärlek" en bra "kortform" på Evangelisernas berättelse om Gud?

Treenighetens läran är samtidigt bekännelsen att Jesu liv är inte kan förstås separerad från Guds mysteriösa och oändliga liv. Tänker att detta innebär att begrepp som "kärlek" inte får lura oss till en för begränsad Gudsbild. Vi får inte tro att vi vet vem Gud är bara för att vi säger "Gud är kärlek". Vi både känner Guds hjärta (=treenigheten uppenbaras i Jesus livshistoria) och inser samtidigt hur lite vi vet (treenigheten är ett mysterium).

En liten starter ... hoppas vi kan fortsätta tänka tillsammans.