Var och såg filmen Svinalängorna härom kvällen. Det var en omskakande film och det märktes tydligt att jag inte var ensam om att vara djupt berörd. Jag tror aldrig att jag lämnat biosalongen tillsammans med en så tyst och förmodligen reflekterande publik. Filmen handlar om hur det är att växa upp i en familj där alkoholen är gud och vilka spår det sätter djupt i människors liv. Inom narrativ psykologi hävdar man att vi utvecklar det själv som våra berättelser kräver oavsett om vi blir hjälten eller martyren.