En nyss utkommen avhandling vid Handelshögskolan visar att grupper som arbetar på tydliga mål är en återvändsgränd. Philip Runsten säger: "− En standardlösning som ofta lyfts fram är att grupper måste ha tydliga mål. Detta ses i sin tur ofta som ledarens viktigaste uppgift. Om ledaren lyckas kommunicera gemensamma och tydliga mål kommer gruppen att dra åt samma håll och villigt bidra med sin kunskap. I avhandlingen ifrågasätts om det ens är möjligt eller önskvärt att skapa ett entydigt mål, och om det enbart är ledarens ansvar att ta fram ett sådant", säger Philip Runsten.
Det är tvärtom så visar avhandlingen att grupper utan tydliga mål men med en mängd mål lyckas bättre. Han säger vidare:
"− Framgångsrika grupper visar sig istället undvika entydiga mål. De förhåller sig till en mängd olika syften, mål och aspekter av uppgiften samtidigt. Det leder till ständigt pågående diskussioner om avvägningar, motsättningar och paradoxer. Detta kan tyckas motsägelsefullt, men effekten blir att bilden av gruppen och uppgiften hålls levande, något som alla förhåller sig till men också något som ständigt utvecklas, säger Philip Runsten."
Har frikyrkan bitit sig själv i svansen under de senaste decennierna när man försökt implementera (som det heter) målstyrning. Kanske fungerar det klassiska församlingsmötet under Andens ledning, en kropp med massa olika funktioner, fortfarande.
Du hittar avhandling och en slags sammanfattning här.
Av Fredrik Wenell
Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år.
Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.
Kommentarer (8)
Finns det inte ett problem/utmaning med att få förtroende/pengar/resurser om man inte på något initialt sätt kan presentera en målbild? Vem vill satsa tid/resurser/pengar på något odefinierat? Jag tycker det låter intressant och tror på idéen att gruppen gemensamt formar och utvecklar målbilden/er allteftersom erfarenheten växer och att gruppen respondera på hur omgivning/mottagarens krav ändras. Dessutom tycker jag att Philip har en viktig poäng i att om gruppen tillsammans utvecklar målbild/er tillvaratas allas unika kompetens. /Tom
Två tankar:
1) Jag minns att jag läste Stuart Murry Williams för länge sedan som var lika kritisk mot mål/visioner eller vad vi nu kallar det. Han menade att vi som församlingar snarare borde utgå från gemensamma övertygelser (core convictions; dock inte samma sak som värdegrund där grund kan leda tanken fel). Samtidigt har väl vi som kristna ett "mål" (eller vad vi ska kalla det) i den bemärkelsen att vi har en bild av ett hopp som vi är på väg mot. Hur relaterar avhandlingen till detta? Vi har dessutom inte "rätten" att formulera detta hopp/mål. Det är ju oss given i Skriften av Gud.
2) Vad är problemet med mål? Är det vem som formulerar dem eller målet i sig? Men är inte grundproblemet att mål och medel inte hålls ihop och att vägen till målet bara blir instrumentellt istället för ett "mål i sig". Där tror jag mycket av våra effektivitetstankar går fel. T e x vi lär oss för att klara tentan (ja, jag är lärare :-) ); vi kokar ihop sökarvänliga saker för att bli fler men märkte inte att vi förmedlade något annat än evangeliet; bön känns inte nyttigt (kunde fått något gjort)
Några lösa tankar...
/K
tack för kommentarer.
Jag har ju inte lustläst avhandlingen direkt - men det var en spännande slutsats i en tid när målstyrningen dominerar i det närmaste hegemoniskt. Helt enkelt ett kul ifrågasättande från en institution som troligtvis domineras av målstyrning.
Jag kan ju knappast uttala mig om företagsvärlden - det är ju inte riktigt min hemmabana. Men när man läser detta mot mina miljöer - akademin och kyrkan - är det helt klart att målstyrningen har sina klara nackdelar.
Akademin - vad händer med den klassiska bildningen när allt skall vara anställningsbart och nyttigt? Är all kunskap omedelbart nyttig?
Kyrkan - den har på sina håll blivit beskriven i termer som mer liknar företagsledning. Kanske vi inte kan mäta tron i termer av mål, utan i långsamt växande som är svårt att mäta och väga. Det kanske också har givit en introvert tendens att hela tiden utvärdera sig själv mot normer istället för att se till trofasthet.
Sen kan man ju verkligen fundera också på om kyrkan historiskt sett varit mer påverkad av akademin och dess bildningsideal. Men det är ett annat område att diskutera.
Intressant! Kan man säga att målstyrning i kyrkan skapat ett slags narcissistisk introspektion (a la utvecklingssamtal där vi stämmer av oss mot målen) som bidrar till en felaktigt förhållningssätt till nåden? Syndernas förlåtelse/bikt/försoningssamtal blir ytterligare ett "utvecklingssamtal"? Visst "utvärderas" vi i en bemärkelse mot "mål" i när vi söker förlåtelse, men det får ju en helt annan innebörd när man sätter det i en kontext av relationer och trofasthet. Dvs nåd, helande, upprättelse, kärlek, glädje...
Måste säga att den där avhandlingen låter som evangelium i mina öron! Baptistpastor Pelle
Undrar om inte Corren idag har en artikel som är ett bra exempel på en målstyrning som leder fel. Fokus hamnar på fel ställe. Eller...? Det handlar om polisens "pinnar" som statistik. Här finns den. http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5789139&date=&men...
Äntligen! Målstyrning i kyrkan är rent destruktiv, men jag ser detsamma i skolan. Tydliga mål i språkundervisningen är ju att prata språket flytande, men det skapar missmod hos eleverna när det tar tid. Diskussionen om varför vi gör vad måste hållas levande kontinuerligt och mål kan vara många och skiftande det märker jag fungerar mest motiverande.
Men som sagt i kyrkan är det rent destruktivt med målstyrning "50 frälsta om ett år" är ju närmast hädelse. Gud vill att alla ska bli frälsta och det är Andens verk i människan som gör jobbet, vi kan inte beställa 50 frälsta av vinden som blåser vart den vill. På inget vis kan jag se att företagstugg funkar i kyrkliga sammanhang. Kul att få svart på vitt att det inte funkar i andra sammanhang heller.
Lite på samma tema:
http://www.nakedpastor.com/2010/08/26/vision-i-cast-you-out/
Kommentera