Idag råkade jag zappa in mitt under ett öppningsanförande av Biskop Bengt Wadensjö på SVT. Det var ett slags symposium som handlade om religionsdialog mellan Islam, Judendom och Kristendom. Under de 10 minuter jag tittade var det några riktigt typiska konstantinska uttalanden.
1/ Biskopen skall introducera metropoliten Isidore från Syrien. Självklart gör han det respektfullt och med mycket beundran. Orden faller sig så att han säger att det i Syrien finns 12 kristna kyrkor. Det är fascinerande för vi i Sverige är bara vana vid en kyrka, säger biskopen. Ojdå, biskopen, själv kan jag ganska lätt utan att ägna någon större eftertanke räkna upp 8-10 stycken i Sverige. Visst, han kanske tänker några år tillbaka och har klumpat ihop alla protestantiska kyrkor till en kyrka. Men det är riktigt konstantinskt och visar inte prov på någon god dialog ens inom den kristna kyrkan. Det första problemet är alltså att för att föra en schysst religionsdialog som inte blir konstantinsk måste frågan ställas: Vilken kristen tro? Vilken judisk tro? Vilken islam etc. Verkligt samtal kan inte ske om vi inte gör skillnad, vilket inte biskopen verkar har gjort när han säger att vi endast är vana vid en kyrka. Och då har vi inte ens räknat in våra trossyskon i de katolska och ortodoxa kyrkorna.
2/ Han fortsätter med att upphöja metropoliten (säkert är med all rätt) och fortsätter att säga att han är viktig och en talesman för alla de tolv kyrkorna i Syrien. Nu gör han det igen! Vet inte om pingstvänner, baptister och ortodoxa i Syrien skulle vara eniga om det - kanske, kanske inte. Men det går inte att förutsätta. Det visar på bristande respekt för de andra kyrkorna.
Grunden för dialog måste väl ändå vara att kunna se olikheter, nyanser och skillnader för att dialogen skall bli fruktbärande.
Biskop Wadensjö gör en ganska så rolig grej till. Han säger att han är så glad att ha fått en egyptisk professor i Islam (Hanafi), en judisk medlare (Rossing) och Metropoliten (Isidore) att sitta bredvid varandra här i Stockholm. Metropoliten säger då från första raden: "Det har vi alltid gjort!"
Av Fredrik Wenell
Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år.
Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.
Kommentarer (2)
Väl skrivet och funderat. Såg ett seminarium för några år sedan med K G Hammar, en muslim vid namn Helena någonting och Sten-Gunnar Hedin. Det visade sig att Sten-Gunnar och muslimen som hade tydliga ståndpunkter kunde föra en öppen och respektfull dialog.
KG Hammar ville däremot få de andra två att ändra sig innan de skulle samtala med varandra och såg sig själv som den bäste företrädaren för religionsdialog. En ganska överlägsen och därmed kontraproduktiv attityd (i sann konstantinsk anda), om du frågar mig. I det samtalet blev han en ointressant aktör.
Haha, jag såg samtalet litegrann med. Det var en person som vurmade för all liberal teologi inom alla religioner. Den födde tolerans. Problemet i hela hans utveckling var att det i princip inte fanns någon teologi kvar att tolerera när han var klar.
Kommentera