Den liberala ideologin har enormt många fördelar, men den visar sig också komma till korta inför en ökande pluralism. Något inte Dilsa Demirbag-Sten, politisk krönikör i Östgöta Correspondenten, verkar inse. Hon tar upp den ökande problematiken med att blogg om neutralitet - lysande.
Av Fredrik Wenell
Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år.
Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.
Kommentarer (3)
håller med i sak , kan rekommendera den här som ett slags autoreply på alla inlägg av dilsa som man tar sig för pannan för: http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=404&a=510697
En poäng i den texten som kanske kunde ha fått vara med i ditt inlägg (för jag är rätt säker på att du håller med) är annars den här:
"För det andra påpekar Casanova att myten om modernitetens sekulära ursprung leder till att såväl den samtida sekulära staten som den samtida religionen kommer att framstå som mycket mer enhetliga fenomen än vad som i själva verket är fallet.
Samuel Huntingtons tes om "civilisationernas kamp" har dragit detta till sin spets. Men en sådan "essentialisering" av olika religioner leder till att man frånkänner religionerna deras interna kritiska dynamik - som alltid funnits - och därmed bidrar till att en konservativ version av en religion framstår som den mest autentiska."
Dilsas version av den liberala ideologin är inte den enda som bjuds, och den är inte mer liberal än de andra heller (snarare mindre om du frågar mig).
Ja, krönikan lyckas i sin korthet verkligen exponera pudelns kärna vad det gäller den sekulära liberalismens tilltro till sin egen tolerans. Den där tankeförskjutningen i skillnaden mellan självbild och konsekvens som annars i alla fall brukar vara lite mer fördold, finns den här gången i öppen dager.
Självbild: det sekulära liberala samhället står för "mer tolerans" och "pluralism, där flera idéer om det goda livet och trosriktningar, ges utrymme."
Avslutande konsekvens: "Jag kommer att visa motstånd mot religiösa krafter som har politiska anspråk."
Eller med andra ord: den sekulära liberalismens allomfattande tolerans upphävs vid exakt den punkt där den faktiskt skulle kunna bli utmanad av något.
Olov, ja jag håller med om det som ditt citat uttrycker. Det är precis det jag är ute efter, men jag gjorde mig kanske skyldig till precis det jag anklagade Dilsa för - att se den liberala ideologin alltför enhetligt.
Början kan kanske användas till mitt försvar. Jag menar att en liberal stat är den bästa tänkbara (än så länge)- men då måste den verkligen vara liberal. Finns det någon sådan - eller är det så att Jan faktiskt pekar på problematiken när också den liberala ideologin blir den som dominerar. Kanske inte ens den klarar av att ha makten?
Kommentera