Sen jag var på Frizon har jag gått och funderat på en vanligt förkommande metafor i frikyrkliga lovsångstexter. Vi sjunger mycket om "hjärtat". Det är helt klart att det är en biblisk metafor. Hjärtat är väsentligt i en biblisk terminologi. Men metaforer hänger inte i luften utan fungerar alltid i det sammanhang som de används. Fundera på följande rader från en lovsång. "Lär mig förstå med hjärtat" Vad betyder det?
Jag har funderat mycket på det. Mina tankar går så här. I en biblisk mening borde det betyda att jag förstår med hela min varelse, mitt liv, min handlingar - helt enkelt mitt livs centrum. Men använt i vårt sammanhang undrar jag om inte förståelsen av att förstå med hjärtat förstås mot bakgrund av känsla, inre och då betyder förstå med hjärtat att jag skall förstå med min känslan. Och det är inte helt vad en biblisk metafor hjärtat avser utan är mer i linje med uppdelning av människan.
Eller har hur skall man tänka om metaforer som hjärtat idag?
Kommentarer (5)
Ja, antingen måste man utbilda folk om vad det betyder-det är väl inte helt fel. Eller byta ut mot "hela min varelse" eller liknande.
Kanske tänker många så här:
Lyssna till ditt hjärta som vet vad du känner
Det finns ingen annan än du som bestämmer
Lyssna till ditt hjärta du har allt inom dig
Det finns inte nån som kan ta det ifrån dig
(Friends, vinnare av Melodifestivalen 2001)
Det är nog få som tänker:
"Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, 22äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse."
Samtidigt - efter att ha samtalat med några vänner (varav en kände textförfattaren) så vet jag nu intentionen. Det var tänkt som en motvikt till bara förstå med hjärnan. Alltså en slags Pascal-grej. Kanske kan man lära sig den bibliska metaforen genom att sjunga den - men fortfarande undrar jag hur den landar i kontexten.
Intressanta funderingar om hjärtat som metafor. Wilfrid Stinissen skriver i sin klassiker "Kristen Djupmeditation" om kroppens symbolik utifrån Bibeln. Han beskriver människans kropp som ett upprättstående kors där den lodräta linjen förbinder himmel och jord.Genom människans upprätta hållning är vi på samma gång bundna vid jorden och riktade mot himlen, vända mot Gud.
Han skriver på s 53: "Hjärtat har sin plats mellan huvudet och bukhålan. Hjärtat symboliserar jaget. I hjärtat bor ju det mest personliga hos människan: hennes frihet och kärlek. Bukhålan symboliserar urgrunden, känslolivet, de vitala funktionerna, kontakten med jorden, naturen, materien. Huvudet är andens och den himmelska verklighetens sinnebild. Jaget i mitten, bör vara en syntes av himmel och jord. Hos en balanserad människa råder det harmoni mellan de krafter som strävar mot himlen och de krafter som erkänner jorden."
Den vågräta linjen syftar på människans förmåga och uppgift att i öppenhet och kärlek omfamna världen och därigenom också bli mer sig själv. I skärningspunkten finns alltså hjärtat där kärleken till Gud, kärleken till mig själv och det jordiska livet, och kärleken till medmänniskan och skapelsen i stort kan få sin balans och sina rätta proportioner.
Detta tycker jag visar på den helhetssyn på människan som jag menar finns i Bibeln.
http://www.youtube.com/watch?v=81ibVbxkjnA
South Park parodi på lovsångsbanden. Ta en poplåt, byt ut "baby" mot Jesus och du har en lovsångstext.
Extrem? Visst. Men nog finns det en liten poäng där.
Sen finns det givetvis lovsånger med bra texter. Men den gedigna teologin som presenterades tidigare i de så kallade väckelsesångerna finns inte kvar.
Kommentera