Förbund, kollektiv och kärlek

Två ganska olika händelser sammanföll i mitt liv - min moders bröllop igår och min helgprenumeration på DN återuppstod. Den första upplevelsen var av det mer ovanliga slaget och den andra som om en gammal vän kommit tillbaka. Och som av en händelse skriver man om jämställdhet och kärlek i ledaren i dagens DN.

Två intressanta meningar har jag suttit och tänkt på sen jag läste den. "Kollektivet är trots allt inte mer än summan av alla individuella handlingar." I en mening är det ett axiom och en självklarhet. Vi står alla ansvariga för våra handlingar och vår val. Vi kan välja, vi är i den meningen fria. Men det som bekymrar mig och får mig att fundera på om det ändå inte är en överdrift. När jag ser mig om i sinnevärlden är det så många kopior av "fria individualister". Vänder man på bladet verkar inte ens ledarredaktionen vara överens med sig själv. Erik Helmersson skriver att Aktuellt har avslöjat den nya centerpartiledare, Annie Lööf, som moderat med hjälp av en valpejl. Men så enkelt är det självklart inte eftersom vilket parti man väljer har djupare dimensioner. Han skriver: "Vilket parti jag föredrar är en fråga som är mer komplex för att vara direkt mätbar. Det handlar om socialt arv, identifikation och ett knippe andra parametrar som knappt jag själv är medveten om." Det handlar alltså inte bara om val av en individ utan om socialt arv, identifikation mm. Det var alltså inte bara en autonom individ som gjorde val - utan en individ som en respons på, eller avståndstagande från, ett uppfattat kollektiv.

Hela huvudledare om jämställdhet avslutas med själva ärendet(?): "Men varken kvinnor eller män kan blunda för sitt eget ansvar att tillsammans bygga en jämställd familj. En familj där man håller ihop av kärlek, inte för att den ena parten är ekonomiskt beroende av den andra." Självklart bygger det på eget ansvar - men ansvar mot vem? Kärleken? Men vad är kärlek? Har inte ekonomi med kärlek att göra? Är svaret någon slags socialism eller kollektivism? Sjävlklart inte - i den kristna tron kallas det "förbund" som sluter alla kollektiv samman.

Det är därför den kristna tron måste frigöra sig från kontraktstänkandet omkring äktenskapet. Ett kontraktstänkande som bygger på två fria individers val, frivilliga val att leva tillsammans. Där var och en håller sin del av avtalet. Men vad händer om den ene blir arbetslös, funktionshindrad eller drabbas av något annat man inte kan välja. Då räcker förbundet så mycket längre än kontraktet.

Ett förbund är ett djupare sammansmältning av två individer som skapar ett annat kollektiv. Det är inte längre två fria individer utan ett nytt kollektiv. Bibeln benmämner det som att vara ett. Det är en kärlek som förbehållslöst ger sig till den andre. Därför är det också en annan definition av kärlek som inkluderar ekonomin. En relation som inte är jämställd i ett förbundstänkande är ett förnekande av själva kärleken som utgör gruden för relationen. Men det är inte en fritt hängande kärlek utan en kärlek som definieras av den Gud som själv har ingått förbund med världen genom att ge sig själv till den. Det intressenta i detta är att det inom teologin brukar benämnas Guds "ekonomi", dvs. det som vi kan se, har uppenbarats, av Gud visar vem Gud är.

Därför är två personer som har gift sig inte längre två enskilda individer utan ett nytt kollektiv som är mer än summan av deras individuella val. För övrigt kan man fundera på förhållandet mellan individ och kollektiv i andra sammanhang också. Vi verkar ju ha en tendens att låta kollektiva värderingar styra över våra val. Våra individuella val är kanske mer kollektiva än vi tror. Frågan är bara vilket kollektiv som utgör bakgrunden för valen? Det är väl därför vi behöver betonar församlingen och dess del i det historiska kollektivet som kyrkan utgör. Kyrkan är det kollektiv som ger den enskilde möjlighet att göra val som visar att en annan värld är möjlig!