I en intervju och referat av Zygmunt Baumans besök i Stockholm i veckan, skrivet av Maciej Zaremba i DN, så skrivs det i marginalen att han är en av de som utvecklat "postmodernismen". Han beskrivs så p.g.a att han har kritiserat den starka tron på rationalismen som har präglat, och präglar, västvärlden. Han menar t.ex. att Hitlers projekt endast blev möjligt genom ett rationalistiskt tänkande. I kommentarsfältet är det någon som menar att detta är ju bara nonsens och anses vara ett sidospår inom filososfin. Rationalismen leder inte alls till såna fruktansvärdheter. Må så vara. Men inte hävdar Bauman att det är en nödvändig slutsats att rationalism leder till detta. Poängen är väl snarare att det ledde till det i de specifika fallet och därför kan inte förnuftet tillskrivas en blind lydnad. Vilket leder till en skepsis, kulturell och historisk relativisering av förnuftet.
Ur teologiskt perspektiv är det tveksamt att tillskriva förnuftet denna blinda tilltro eftersom också förnuftet är lagt under synden enligt den kristna tron.
Kommentarer (1)
Det är så extremt modernistiskt att tala om postmodernism...
Kommentera