pacifism

Staten och den kristne

Staten och den kristne

Den situation vi idag står inför gör att frågan om statens legitimitet och uppdrag återigen hamnar i blickfånget för en teologisk reflektion.

Vem är "vi"?

Joel Halldorf, ledarskribent och krönikör på Dagen. Foto: Natanael Johansson

Borde inte en sådan här text ändå på något sätt ställa sig frågan: "Vems 'vi', vilken pacifism?"

Här har vi en av de bästa och tydligaste sammanfattningar av korståg, rättfärdiga krig och pacifism som jag känner till.

Bonhoeffer och krigets naturlighet

World War II, the battle of the Somme, Wikimedia Creative Commons

Många kan tycka det var märkligt att tyska kristna, även motståndare till den nazistiska regimen, var lojala patrioter i relation till den aggressiva tyska utrikespolitiken.  Men om man läser nedanstående text från 1929 av Bonhoeffer blir det inte så märkligt.

Karl Barth och kristen pacifism

Genom hela den kristna historien har icke-våld och efterföljelse av Jesus hängt samman. Den tidiga kyrkan tog avstånd från våld. Senare skulle munkar och präster inte använda våld. Inte heller kvinnor, som utgjorde åtminstone halva kyrkan. Samtidigt har kyrkan, sedan den blev samhälleligt etablerad, sett våld som en tragisk nödvändighet. Och när delar av den kyrkliga eliten hämtades från den krigande klassen blev våldet uppfattat som något naturligt, även om vissa var undantagna från dess utövande.

Påminns om... pacifism igen

Med tanke på Milbank drar jag mig till minnes ett citat från Yoder:

Varför jag inte är pacifist (än)

Så för tillfället finns det kanske ingen annan väg än att leva i motsägelsen?

43”You have heard that it was said, 'You shall love your neighbor and hate your enemy.' 44But I say to you, Love your enemies and pray for those who persecute you, 45so that you may be children of your Father in heaven; for he makes his sun rise on the evil and on the good, and sends rain on the righteous and on the unrighteous. 46For if you love those who love you, what reward do you have? Do not even the tax collectors do the same?

The Anabaptists, partly because of outside forces, gave priority to the proclamation and realization of the gospel in the community before they participated in shaping the world. Already Celsus blamed such an attitude for leaving "the government on earth for the most lawless and wildest barbarians" who neither respect the worship of God nor true wisdom among people. The accusation that Christian pacifism thrives on the fact that others take care of the dirty business of politics has a tradition!