försoningslära

Har läst Serene Jones nya bok Trauma + Grace: Theology in a Ruptured World (WJK, 2009). Tror inte det finns så många andra teologiska böcker som diskuterar teologi i relation till aktuella studier av traumareaktioner. Temat har ju också förnyad relevans efter händelserna i Norge.

Bruce McCormack håller i dagarna The Croall lectures i Edingurgh. Föreläsningarna handlar om försoningslära med titeln "Abandoned by God: The Death of Christ in Systematic, Historical, and Exegetical Perspective". Föreläsningarna verkar väldigt spännande och som tur är finns bloggare där för att rapportera. Jag fyller på länkar till sammanfattningar när de blir tillgängliga.

Min tidigare blogg där jag reflekterar över hur vi skall se på tanken att Jesus måste död har skapat en spännande debatt. Jag lyfter upp min respons till ett nytt blogginlägg. Det blir förhoppningsvis tydligare. Innan jag går vidare vill jag bara säga att jag uppskattar alla kommentarer. Det hjälper mig att fundera och vässa tankarna - tack Emmanuel, Bengt, m.fl.

I kyrkans historia har Anselm av Cantenburys (d. 1109) försoningslära haft stort genomslag. I centrum för den står gottgörelsen (satisfikationen) av Guds ära. Mänsklig synd och uppror mot Guds ordning är ett slags berövande av den ära som Gud rätteligen äger. Anselm utgår från en bärande princip i medeltida rättssystem där brott sonas med likvärdig gottgörelse. Därmed måste människans brott mot Gud gottgöras med likvärdig bot. Naturligtvis kan inte människan åstadkomma denna gottgörelse eller satisfikation av Guds ära utan det sker genom Jesu inkarnation och död.