familjen

Jag har alltid tänkt att det bara är en tidsfråga innan forskningen "visar" att samkönade par är bättre föräldrar. Expressen publicerar en sådan idag. Du hittar den här. Och vad skall de som använt forskningen för att argumentera mot detta göra nu? Forskning är inte den säkraste grunden att bygga sitt liv på! Vi kanske inte är så överens om vad goda livet är när allt kommer omkring och vart går vi nu då?

Inför stundande uppgifter har jag haft behov av att läsa om en del texter om äktenskap, familj och kyrkan. Hos Stanley Hauerwas stöter man förstås på många tänkvärda ord:

Journalisen och Åsa Mattson skriver om äktenskapet den 20 aug på Newsmill.

Något provokativt att begrunda i hängmattan:

"Familjen, det är egoism i grupp. En gruppegoism som förnekar individen. Och den är inte, som man ibland hör, produkten av individualism... Utvecklingen av våra samtida seder visar tvärtom på den ofantliga utväxten av familjekänslan. Det är familjen som har vunnit på bekostnad av sociala relationer, vänner, grannar... Den är drottningen."
Corine Maier, No Kid. 40 skäl att inte skaffa barn (Schibsted förlagen, 2008), 95.

Enligt en artikel i Dagen har en del i KD börjat ändra politik angående familjen. Det är väl inte speciellt uppseendeväckande. Det är oftast de som har makten som har tolkningsföreträde. Därför var det bara en tidsfråga innan det skulle ske inom KD (och inom kyrkan). Tuve Skånberg reagerar starkt på detta (vilket väl inte heller är så förvånande).