I Vi väntar på en ny Benediktus, del 1 försökte jag skissa hur Alasdair MacIntyre i sin bok After Virtue menar att det nuvarande tillståndet i världen – Han kallar det ”after virtue” – måste förstås mot bakgrund av Upplysningsprojektets misslyckande. Det är resultatet av det misslyckandet. MacIntyre beskriver tillståndet som emotivismens tid (6-35).
Har precis börjat upptäcka Peter Englunds författarskap. Jag vet - det är sent. Men jag är småbarnspappa också. Då måste läsningen prioriteras. Men han skriver så bra; pregnant och fångande. Ett exempel om hur vetenskaperna och konstnärerna förvandlas i början av 1900-talet: "de osmälta vetenskapligheternas förvandling till ideologisk rökelse." (Brev från nollpunkten. s 23)