modernism

Vi väntar på en ny Benediktus, del 2

I Vi väntar på en ny Benediktus, del 1 försökte jag skissa hur Alasdair MacIntyre i sin bok After Virtue menar att det nuvarande tillståndet i världen – Han kallar det ”after virtue” – måste förstås mot bakgrund av Upplysningsprojektets misslyckande. Det är resultatet av det misslyckandet. MacIntyre beskriver tillståndet som emotivismens tid (6-35).

Vi väntar på en ny Benediktus, del 1

We are waiting not for Godot, but another – doubtless very different – St. Benedict.

MacIntyre avslutar After Virtue med att jämföra – dock med en del kvalifikationer –vår tid med hur Romarrikets fall ledde till ”the Dark Ages”:[1]

Sen upptäckt!

Har precis börjat upptäcka Peter Englunds författarskap. Jag vet - det är sent. Men jag är småbarnspappa också. Då måste läsningen prioriteras. Men han skriver så bra; pregnant och fångande. Ett exempel om hur vetenskaperna och konstnärerna förvandlas i början av 1900-talet: "de osmälta vetenskapligheternas förvandling till ideologisk rökelse." (Brev från nollpunkten. s 23)

Vem kan förstå Bibeln?

Hilarius av Poitiers lär ha sagt: