*svenska

Fick tips om ett samtal mellan Stanley Hauerwas och John Milbank. Samtalet skedde i samband med att Hauerwas' bok "Hannah's Child" kom ut. Du hittar en inspelning av samtalet här.

Idag är det nobeldagen. I år går ju som alla vet fredspriset till kinesen Liu Xiaobo. Han sitter fängslad sen flera år tillbaka. De kineser som sympatiserar med honom, och använder sig av internet a la twitter etc, har enligt Hanna Sahlberg (kinakorrespondent)idag en tom stol som symbol. Den tomma stolen visar hans tomma stol i rådhuset i Oslo.

Såg just på morgon-tv där de intervjuade de ansvariga för sändningen av morgondagens nobelfest. Karin Hübinette som skall ansvara för kommentarerna får frågan om intressanta perspektiv på pristagarna. Hon svarar med att ge exemplet att en av pristagaren i kemi i sin ungdom var mycket påverkad av bibeln. Hon säger att det var ju lite överraskande att en vetenskapsman kan ha den bakgrunden. Och jag som trodde vi levde på 2000-talet där den typen av fördomar inte längre fanns...

Jag har i en längre översikt beskrivit hur 1900-talets svenska akademiska teologi skapats i skärningsfältet mellan en luthersk national- och folkkyrka, statsstyrda universitet och och speciella föreställningar om "Vetenskapen". Vetenskaplig teologi ska, hävdade man, vara helt värderingsfri och icke-konfessionell. Trots detta har den varit utpräglat luthersk. Anders Nygren och Gustaf Aulén kunde skriva teologihistorier om kärlekstanken och försoningsteologi där den absoluta höjdpunkten var Luther.

På Faith and Theology publicerar Ben Myers skämtsamt följande bild och undrar hur man tänkte. Finn fem - eller ja, många - fel:

När jag läste Arnes blogg den 26 november om svensk vapenexport till Sydafrika, kom jag att tänka på hur lätt vi har att hamna i självbedrägeri. Stanley Hauerwas och David B Burrell behandlar detta ämne i en reflektion över Hitlers arkitekt, Albert Speers självbiografi Inside the Third Reich. Att vara medveten beskrivs här som en intränad förmåga att tala ut det vi är medvetna om. Och visst är det ett välkänt fenomen, att det man sätter ord på blir man medveten om på ett helt annat sätt än det som stängs inne och förblir outtalat.

I lördags deltog jag i en panel om svensk vapenexport. Justin Sylvester, demokratiforskare från Sydafrika, berättade hur den gigantiska vapenaffär 1999 som inkluderade svenska JAS-plan har förgiftat sydafrikansk politik. Det han berättade har jag själv kunnat se under mina sedan 2003 återkommande perioder som gästprofessor i Stellenbosch. Första gången slogs jag av hoppfullheten och optimismen. Hoppfullheten har blivit mindre för varje gång jag kommit dit. Det är naturligtvis många faktorer bakom, men hela tiden finns efterverkningarna av denna vapenaffär med.